Sommarnovellen Del 6 av 16

Bertil

För resten, har inte till och med grannarna börjat hälsa lite hjärtligare på honom på sistone? Jo, han tycker nog det. En sa faktiskt ”Hej Bertil!” när de möttes utanför hissen. Bertil har helt klart blivit ”någon”.

Också tidningen hör av sig. Där vet de ju vem som döljer sig bakom signaturen ”Bertil 72”. Kvinnan i telefonen erbjuder Bertil rabatt på abonnemanget, om han bara fortsätter med sina inlägg. Antalet prenumeranter har ökat markant och man gissar att det kan bero på honom. Bertil lovar fortsätta.

Så en dag hör en av Monikas gamla väninnor av sig och vill bjuda på middag. Bertil tackar ja. Det blir en underbar middag. God mat och mycket vin. Till och med konjak till kaffet.

Monika fick stanna hemma. Kanske skulle väninnan tycka illa vara, om hon följde med? I en burk. De pratar mycket om gamla tider, allt som Monika sagt och gjort, allt hon betytt för dem båda. Tårarna är aldrig långt borta, lite på grund av konjaken men mest för att båda blir så rörda av alla minnen.

Väl hemma kan inte Bertil koppla bort alla tankar på Monika. Han sätter sig vid köksbordet med armbågarna på bordet. Monika kommer och slår sig ner i burken. Hon surrar lite försiktigt som för att väcka hans uppmärksamhet. Det blir för mycket för Bertil. Han börjar gråta hejdlöst. All sorg och saknad kommer över honom. Det känns som om hjärtat kramades ihop. Hårt, hårt. Smärtan är outhärdlig och plötsligt faller han ihop över köksbordet.

Så hittar vaktmästaren honom tre dagar senare. Grannen har reagerat. Han kunde inte minnas att han sett Bertil de senaste dagarna och ropat på honom genom brevinkastet. När ingen svarat, hade han larmat hyresvärden. Bertil är död.

Missa inte nästa avsnitt!

Missa inte nästa avsnitt!

Anders Malmsten

Anders Malmsten