“Därför skrev jag under”

Svar på Ami Kinells insändare.

I princip delar jag din uppfattning. Man ska stå för vad man säger och skriver. Jag förstår därför att du reagerar och jag uppskattar att du vill diskutera en viktig fråga.

Troligen delar vi också uppfattningen att man ska kunna säga och skriva vad man vill, så länge man inte därmed överskrider vissa gränser. Man ska inte behöva vara rädd för repressalier i någon form för att det man för fram är obekvämt för t.ex. någon myndighet. Då är något i samhället sjukt.

Men ibland kan principer kollidera med varandra. Så var det i den aktuella situationen. Jag bedömde att det var viktigare att personen ifråga fick föra fram sina synpunkter än att kräva en namnunderskrift, varvid hen av rädsla skulle avstått från att säga sin mening. Jag övertog ansvaret för artikelns innehåll och klargjorde varför författaren ville vara anonym. För mig har personen emellertid uppgett sitt namn.

När jag i Fyren citerade det mail jag fick, utelämnade jag information som kunde identifiera skribenten, inte enbart personuppgifter utan även beskrivning av det ärende hen syftade på. Jag tror att den informationen kunnat öka förståelsen för dennes oro och för att jag accepterat ansvaret för artikeln.

Anders Malmsten