Vem ska bo i Vikens gyllene torn?

Viken har inga höga hus – än – och ska förmodligen inte heller ha vare sig höga hus eller massiva huskroppar längs Hälsingborgsvägen, alltså på den av debatten minerade potatisåkern.

Babels torn, målat av Pieter Bruegel den äldre.

Men hur det nu blir med den saken, om förnuftet hos Länsstyrelsen och folkviljan i Viken vinner, eller om kommunens politiker av olika schatteringar ska driva igenom ett gravt impopulärt beslut, kvarstår frågan:

Vem ska bo i dessa lägenheter? Ska vi ha ett segregerat boende för vissa (besuttna) eller ska det byggas för mångfald, det vill säga plånböcker och behov av olika utseende? Byggherren har framfört att denne måste bygga högt, för vinsttäckning då kostnaderna för markköp, omfattande markutfyllnadsarbeten och hiss anses höga. Vad får vi då?

Således bestämmer byggkostnaden att det att bli bostadsrättsfastigheter, alternativt andelslägenheter, eventuellt med några insprängda hyresrätter, som ska tillgodose viss valfrihet. Men är detta rätt väg att gå?

Är det sådana flerfamiljsfastigheter vi ska bygga i Viken eller i de andra byarna i Kullabygden på bästa läge – sett ur tillgänglighet till trafik/resor och handel? Vad tjänar kommunen som helhet på detta och vad innebär det för Viken? Får vi fler välbeställda utifrån som köper lägenheter som investering och tillbringar någon sommarmånad här – utan att bidra med en (skatte)krona till samhället? Eller kommer vi att frigöra ett antal villor till yngre barnfamiljer, där äldre (fortfarande välbeställda) byter villan mot ett komfortabelt lägenhetsboende?

Tror inte det senare. Byta villan mot en lägenhet som är dyrare och har en månatlig kostnad som troligen med råge överstiger kostnaden för en nedamorterad villa, den som tror det, känner inte medelklasspensionären. Viljan att spara och att ge till barnen överstiger vida lössläpptheten i att lägga de surt förvärvade på en dryg månadsavgift.

Det jag helt saknar i debatten är givetvis en av kommunens kärnuppgifter; att finnas till för alla, att se till mångfalden av bostäder för alla olika medborgare i kommunen.

Speciellt när det i Höganäs kommun saknas alternativ för unga som söker sin första bostad, för singlar eller pensionärer med lägre inkomster eller helt enkelt folk som vill bo i Viken eller Kullabygden, men inte vill eller kan disponera så stora belopp för sitt boende. Den valmöjligheten saknas. Visst, det kommunala fastighetsbolaget gör ett utmärkt arbete, men kön till en kommunal hyresrätt är lång, väldigt lång.

Jag har som Nalle Puh en mycket liten hjärna och jag kan inte förstå sambandet med gyllene torn och bidrag till samhällets utveckling/försköning/hållbarhet eller något så krasst som skatteintäkter.

Kan någon mer begåvad förklara för mig och de 97 procenten av Vikenborna, som för fjärde gången reser sig mot den samlade politiska viljan, varför kommunen ska ge godkännande till fem- och sexvåningshus i Viken?

Kan jag vara säker på att ett slipat byggbolag inte lurat upp kommunen på läktaren i ett avtal som inte kan försvaras, men som kommunen måste uppfylla. Är det så, säger jag bara: ”Buy them out!”

Det finns annat här i världen än pengar. Kommunen har ett diamanthalsband (om jag får låna ur kommunens reklam) av tillgångar som är helt unika i vårt land. Och som vår bygds attraktion vilar på. Första stenen när man kommer söderifrån är Viken. Slipa inte den stenen fel.

Bygg för all del rationellt och på höjden om det gagnar. Bygg ut södra Viken och inåt längs Prästavägen. Bygg fräckt och modigt. Det är ingen som klagat på nyskapande. Det kan bli arkitektoniskt intressanta byggnader, entréer till Kullabygden som väcker rätt sort intresse: dynamik och bevarande hand i hand.

Kjell Näslund
Vikenbo