Vem ska äras för Höganäs utveckling?

3569ed16c4-2013-12-14 13.13.55

En positiv symbol för Höganäs? Foto: Michael Erlandsson

Under hösten 2013 och våren 2014 var jag engagerad i aktionsgruppen för Rädda Höganäs Hamn. I många av de samtal jag förde med Höganäsbor höll de med om det tokiga i att bygga i hamnen, vilket ju också folkomröstningen visade. Men många påpekade att mycket positivt hänt i Höganäs de senaste åren och det tillskrev man Péter Kovács.

Om ett påstående framförs tillräckligt ofta blir det en sanning och alltfler faller in i samma uppfattning, utan att tänka igenom bakomliggande samband och orsaker. Péter Kovács har säkert gjort bra saker, men står också bakom en del riktigt dåliga beslut, exempelvis etableringen av outletområdet som utarmar centrumhandeln, höghuset på den numera vindpinade Köpmansgatan och placeringen av Keramiskt Center i outletområdet. Den positiva utvecklingen av Kvickbadet är han dock inte pappa till.

Nu vill Péter Kovács genomdriva sin vision från 2006-2007, om ett kulturhus i hamnen, efter misslyckandet med ett höghus på samma plats. ”Vårt kulturhus skall vara huset, The House. Det skall ha en unik arkitektur som gör att man gärna åker långt bara för att titta på själva byggnaden.” (Péter Kovács i Kullabygd 2007.) Inget om innehållet nämns utan bara ett monument. Är det detta vi vill ha?

Enligt min uppfattning har det funnits ett antal viktiga faktorer som styrt förändringen av Höganäs de senaste tjugo åren, där lokalpolitikerna spelat en underordnad roll.

Den enskilt viktigaste faktorn i denna förändring har varit samhällets utveckling från ett utpräglat industrisamhälle till ett postindustriellt samhälle. I Höganäs har detta inneburit att den tidigare bruksmiljön, med en arbetskraftsintensiv tillverkning av saltglaserat industrigods (Höganäs AB med rör, tegel, syrahållfasta kar, mm) och hushållskeramik (Höganäs Keramik) har trängts undan av andra moderna produkter eller flyttats till lågprisländer.

Höganäs AB har på ett mycket förtjänstfullt sätt hanterat denna utveckling genom att under många år arbetat med den processorienterade järnpulvertillverkningen, som nu helt tagit över verksamheten och där man nu är världsledande. Utvecklingen har lett till övergång från en bruksmiljö i Höganäs till en ”tjänstemannamiljö”.

Samtidigt har det tillkommit arbetstillfällen i närliggande större orter. Det som tidigare, så sent som på 50- och 60-talet, upplevdes som ett nästan oövervinnerligt avstånd – att ta sig till Helsingborg eller ännu längre bort – har numera övervunnits, bland annat med bättre kommunikationer och en annan mental inställning.

Med modern teknik och bra kommunikationer kan man även bo och arbeta hemifrån, även om uppdragen och uppdragsgivarna finns på andra håll. Detta gäller för många av egenföretagarna som valt att bosätta sig här. Jag är en av dem.

Kullabygdens natur och de många byarna är på många sätt unika och lockar människor att bosätta sig här. Även om bra förutsättningar för boende i kommunen avgörs av politiska beslut, kan knappast våra lokala politiker påstå att de bidragit till unik natur och vackert läge. Kullabygden i sig är i detta fall den viktiga faktorn för utvecklingen.

Parallellt med denna utveckling har även en annan förändring skett. Kommunsammanslagningen 1971 har starkt bidragit till en maktförskjutning i politiken i Kullabygden, från socialdemokratiskt till borgerligt styre. Det är därför lätt att dra slutsatsen att det är de borgerliga, med Péter Kovács i spetsen, som skapat förändringarna i Höganäs.

Deras del i förändringen är i verkligheten mycket liten. De stora förändringarna har styrts från annat håll; marknadskrafter, strukturförändringar, utveckling av ny teknik och Höganäs geografiska läge.

Motsvarande förändringar kan man även hitta på andra håll i Sverige. Upplands Väsby, tre mil norr om Stockholm, har stora likheter med Höganäs. Svenska Metallverken och Optimus var länge tongivande i brukssamhället Upplands Väsby. Det var ”långt” till Stockholm och samhället låg ganska isolerat.

Idag finns dessa industrier inte kvar i Väsby. Kommunen har genomgått samma utveckling som Höganäs, från bruksort till ett tjänstesamhälle. Arbetsplatser på orten domineras idag av dataföretag. Pendlingen till Stockholm och Kista är omfattande och idag betraktas Väsby som en del av Storstockholm. Parallellt med denna förändring har även förskjutningen skett från ett kraftigt socialdemokratiskt majoritetsstyre till en majoritet för allianspartierna.

Skillnaden mot Höganäs är dock mycket stor i två avseenden: De moderata ledarna i Väsby har inte tagit åt sig äran av ”utvecklingen” och de genomför också en fungerande och omtalad medborgardialog, något som onekligen skulle vara välkommet här i Höganäs.

Ska man sätta någon i fokus här i Höganäs väljer jag inte Péter Kovács, utan Höganäs AB, som förmått omstrukturera sin produktion till en världsledande tillverkare av järnpulver, en utveckling som pågått sedan 1913 och starkt bidragit till att kommunen inte stagnerade när den arbetskraftsintensiva industrin försvann.

Peter Sandell
fd Upplands Väsbybo med djupa rötter i Kullabygden