Vargens vår i Helsingborg

Från vänster Pentti Luisti, Håkan Lindgren och Anna Hanspers

Från vänster Pentti Luisti, Håkan Lindgren och Anna Hanspers • Foto: Per Lundberg

Det är Vargens vår i Helsingborg. Stumpenensemblen spelar Anna Hanspers drama Vargens varning i Folkets hus B-sal, efter den roman med självbiografisk bakgrund hon gett ut för några år sedan. Det handlar om alkolism och missbruk, om dysfunktionella familjesituationer, om barn som far illa, om människor som far illa.

När det är sagt: Eyvind Andersens iscensättning hör till den nu 15-åriga Stumpenensemblens bästa uppsättningar, vilket inte säger lite, och är den mest drabbande teatern i stan i vår, det tål nog Molière att höra.

Temat är allvarligt, föreställningen hjärtskärande. Många av de medverkande skådespelarna har, gissar jag, personliga bakgrunder som ligger nära ämnet, Stumpenensemblen är ju från början de hemlösas teater.

Och ändå, min upplevelse som teaterbesökare är inte sorgkantad, nej tvärtom, det här är en berättelse med poetisk skärpa om solidaritet och medmänsklighet. Med honung och humor.

– Jag är en livslevande brevbärare, inte en hopplös fildelare, säger Stumpens primadonna Hans Polster, vars gemytlige brevbärare levererar hjärta och smärta till brevlådorna, tillsammans med assistenten (Catrin Albrektsson).

Föreställningen inleds med att publiken slår sig ner vid cafébord för att på utsatt tid gå in teaterrummet, två ”läktare” på båda sidor om spelplatsen, förtätad arenateater, där den så härligt samspelta ensemblen ofta kastar repliker över ”tiljorna” som vore det en tennismatch.

Här finns en ”spegel” som bara är en utskuren fyrkant. När pjäsens Eva speglar sig ser hon på andra sidan Sara – och skådespelarna växlar magiskt roll med varandra, Madeleine Grothén och Mari F Persson. Vilket också ger en sinnlig bild av att du själv finns i den andre och hon i dig.

Det dricks en hel del (saft gissar jag) på scenen. Mest kolkar styckets John (Thomas Karlsson) i sig, när han sveper två helpavor ”vin” på några minuter. Då sitter han och pjäsens Eva på restaurang, men på barnmöbler, vilket illustrerar ACA:s (barn till alkoholister) motto, ”Jag är ett vuxet barn”.

Vargens varning är ett drama om missbruk och utsatthet – men lika mycket en sensuellt uppsättning med en klangbotten av att vi människor behöver varandra. Den tar jag med mig ut på GA-torget i aprilkvällen.

Sören Sommelius

Fotnoter:

Föreställningen spelas i Folkets hus B-sal, som efter alla olustiga turer med Folkets hus är hotad, en spelplats med atmosfär, en scen för fri teater utanför institutionerna.

Vargens varning ges ytterligare tre gånger, nästa helg, lördag och söndag kl 16, på fredag kl 19. Missa den inte!

Läs Kultur Sörens blogg