Urholkad demokrati

Under mina tolv år i byggnadsnämnden och de fyra sista åren även i planutskottet och kommunstyrelsen, har jag sett hur demokratin urholkats i Höganäs kommun. Förutom de förändrade arvodesreglerna och nya principer för tillsättningar av vice ordförande i nämnderna, har vi fått en helt annan organisation med utskott, som ersatt vissa nämnder.

De politiska följderna är obehagliga och innebär att oppositionen marginaliseras – inte på grund av minskade röstetal, utan på grund av majoritetens totalitära maktutövning.

Alla förslag tas fram och förebereds och även förslag till beslut utarbetas utanför oppositionens insyn. När man sedan kommer till beslut klubbas alliansens förslag som regel igenom. Även om en och annan folkpartist opponerar sig ibland, så rättar man in sig i ledet när det kommer till beslut.

I de nämnder där grunden läggs till det samhälle vi bor i, byggnadsnämnd och planutskott, har man effektivt sett till att oppositionen har svårt att påverka.

I byggnadsnämndens arbetsutskott, där ärendena förbereds och förslag till beslut fattas, hade oppositionen (s) under förra mandatperioden en ordinarie plats, med en moderat som ersättare. De sammanträdena var heldagsmöten med förrättning, när man åkte ut och inspekterade vissa ärenden på plats.

Beslutsfattare var endast tre ledamöter, men eftersom även ersättarna oftast var med, blev det fem tunga moderater, en centerpartist och jag, som representant för socialdemokraterna. Mötena fördes ofta i en grabbig ton med grova skämt som stående inslag. Att överhuvudtaget göra sig hörd i den atmosfären – både som kvinna och som företrädare för oppositionen – krävde starka nerver. Och något fast arvode var det inte tal om.

När Gustaf Wingårdh blev ordförande i byggnadsnämnden, avskaffade han snabbt de pressmöten som tidigare alltid hölls morgonen efter byggnadsnämndens sammanträde och gav pressen underlag för många artiklar. Numera hålls inga presskonferenser alls från byggnadsnämnden.

I övrigt är det kommunstyrelsens ordförande Péter Kovács som kallar pressen och kungör sin syn, vilket sedan ofta refereras rakt av. På så sätt kan moderaterna fortsätta att bygga sin image som effektiva företagsledare.

Men är kommunen verkligen ett företag som skall ledas effektivt med snabba beslut? Och vad händer i så fall med demokratin och medborgarinflytandet?

Alliansens förslag till nya politikerarvoden handlar om höjningar som kommer att kosta oss kommuninvånare 1 200 000 kr per år i kostnadsökning.

Det är bara ordföranden och vice, respektive andre vice, ordförande som får del av de stora höjningarna av politikerarvodena, de som har fasta månadsarvoden. Vanliga ledamöter får inte en krona mer.

Centern förlorade ett mandat i valet. Som tröst får centerns starka man Ulf Mohlin en rejäl drygt 40-procentig höjning av sitt fasta arvode för samma jobb, från 21 350 kronor till 30 500 kr.

I de arbetstunga nämnderna, utbildningsnämnden och socialnämnden, vill man också höja arvodena rejält. Ordförandenas arvode föreslår man ska höjas från 15 250 till 24 400 kr i månaden. Andre vice ordförandena, som innehas av oppositionen, föreslås få ett fast arvode på 12 200 kr per månad, mot tidigare 6 100, också det en rejäl löneförhöjning.

För vanliga ledamöter ligger arvodet kvar på 549 kr för sammanträden som varar under fyra timmar. Till det kommer eventuell förlorad arbetsförtjänst. Pågår sammanträdet längre än fyra timmar utgår dubbelt arvode.

Till de fasta arvodena kommer ersättning för förlorad arbetsförtjänst och dessutom föreslås att ersättningen ska bli pensionsgrundande. Det är svårt att se dessa ersättningar som arvoden till fritidspolitiker. De fasta arvodena går till ett fåtal politiker, vilkas ersättningar höjs med procentsatser som en vanlig lönearbetare inte kan drömma om.

Kerstin Schultz

Kerstin Schultz