Staten köper fel reservat

Naturvårdsverket och Länsstyrelsen fortsätter med samma strategi som tidigare, när de nu köper in mark på Kullaberg för att kunna skydda området som naturreservat. Skillnaden denna gång är att östra Kullaberg redan är ett naturreservat!

Skogsavverkning på östra Kullaberg. Foto: Tomas Svensson

Det gamla reservatet har inte fått tillräckligt skydd, vilket inte är ovanligt. Anledningen är att den kommersiellt drivna skogsskötseln passar dåligt med miljöbalkens intentioner. Skogsbruket på berget har skapat utbredda kalhyggen, istället för rikligt med små vindskyddade öppna, varma gläntor.

Kalhyggen som sedan intagits av starkväxande invasiva arter som björnbär, medan svagväxande skyddsvärda arter trängts undan.

Sluttningarna bär på fler ställen djupa spår av skogsmaskiner, detta har i dubbel bemärkelse gjort avtryck på berget. Att skogsbruket upphör är en god sak, men det handlar om ett stycke natur som redan förlorat mycket av sina ursprungliga värden.

I det sammanhanget är 40 miljoner ett mycket högt pris för att Krapperup avstår sin rätt till skogen. Pengar som kunde använts till mer angelägna projekt.

Det hade till exempel varit en bättre lösning om man istället hade köpt loss Möllehässle naturreservat (Mölle fälad) från Krapperup. Anledningen är även här misskötsel som pågått länge.

Mölle fälad. Foto: Frederic Täckström

Den något märkliga bakgrunden är att arrendatorn av betesmarken följer avtal upprättade av jordbruksverket, enligt reglerna för EU-bidrag, som medger betesdrift under hela växtsäsongen april-oktober, istället för att börja tidigast efter 15 juli eller i augusti.

Som det är nu betas örtfloran av innan växterna gått i frö, vilket allvarligt minskar blomrikedomen och därmed berövar hotade bin och fjärilsarter möjligheter att återhämta sig. Reservatsförvaltningen (staten) står maktlösa, då avtalet mellan Krapperup och arrendatorn är av civilrättsligt slag.

Åren går, någon annan lösning än att lösa ut Krapperup ser inte ut att finnas. Som reservat är Möllehässle ofantligt mycket viktigare än östra Kullaberg. Därför gjorde Länsstyrelsen sig skyldig till en verklig blunder då man för dyra pengar köpte sig fri från skogsbruk i ett artfattigt, delvis barrskogsbevuxet, område där värdet främst är rekreation.

Buskarna på fäladen betas hårt. Foto: Tomas Svensson

Istället hade man kunnat stärka ängs- och hagmarker – det som Kullabergsområdet saknar mest av allt, enligt samstämmiga forskare. Om skötseln av Mölle fälad hade köpts in och betesdriften reglerats, hade vandrare på Kullaleden och lokalbefolkningen dessutom kunnat bli befriade från ko-plågan.

Under semestertiden 2016 avråddes för passage på fäladen, då flera incidenter inträffat av att besökare blivit jagade av ilskna kor. Det fick i praktiken till följd att vandring på Kullaleden omöjliggjordes och kommunens största turistattraktion istället förvandlades till en gäckande hägring för besökarna.

Naturreservat ska både skydda förekomsten av specifika arter och samtidigt säkerställa allmänhetens tillgång för rekreation. Ingetdera har man lycktas med i kommunens äldsta naturreservat från 1956, med natura 2000-status. Det är skämmigt!

Tomas Svensson