Ställ paradiset mot väggen

Vi lever i en urban värld av självförverkligande och konsumtion. Landsbygden avfolkas, städer och kommuner slåss om att dra till sig lyckade, framgångsrika människor med mycket pengar och stimulerande arbeten. Och Höganäs är en av vinnarna i dragkampen om ökad befolkning, höjda skatteintäkter och stigande fastighetspriser.

Höghuset Vesta, en symbol för det framgångsrika Höganäs. Foto:

Höghuset Vesta, en symbol för det framgångsrika Höganäs. Foto: Michael Erlandsson Rc-flygfoto

Men när vi vinner förlorar någon annan, det är ett nollsummespel där alla aldrig kan vara nummer ett. Och i kampen för fler och rikare invånare, riskerar vi dessutom att förlora andra värden som vi tar för självklara idag.

Här i Kullabygden pratas det mycket om paradis och osynliga diamanter som ska fram i ljuset, slipas och för alltid förpassa koldammet till historiens sophög. Gruvorna och bruket är ett avlutat kapitel, nu är det genom konst, design, närodlad mat och trendiga krogar Höganäs ska skapa sin skimrande framtid.

Och allt det där är väl helt okej. Tiden när höganäsare skamset hukade och knappt vågade säga var de bodde, är förbi och saknad av få. Hålan har rest sig, rivit de gamla bruksskorstenarna och borstat dammet från axlarna. Nu är det nya tider.

Samtidigt är vi många som hittat just hålan Höganäs, som upptäckt och förälskat oss i den anspråkslösa, lite skamfilade staden, långt från pittoreska korsvirkesgränder och pastellfärgade, felfritt restaurerade fiskarstugor. Vi som istället gillar det kärva, det icke-inbjudande och lätt motsträviga. Rent av det fula.

Henrik Ranby, Höganäs kommun- och stadsantikvarie under 25 år som skrivit om Höganäs och Kullabygdens historia, hävdar att kreativitet kräver miljöer som inte är perfekta. Skapandet föds inte i en klinisk ren, välstädad eller fulländad värld – det behöver motstånd, oplanerade kvarter som bara råkat bli som de blev, rum utan absolut ordning.

Höganäs så kallade varumärke – det som ska sälja in en i raden av små landsändar med vacker kust och böljande landskap till hugade företagare, husspekulanter och annat framgångsrikt folk – bygger till stor del på konst, keramik, kultur, skapande och kreativitet.

Men om vi bygger det här paradiset genom att städa bort allt det fula, förneka det gamla, uppmuntra stora, vräkiga renoveringar av traditionella små hus och utan restriktioner tillåter absurda nybyggen som driver upp huspriserna till Viken-nivåer även i Höganäs – hur många skapande, kreativa invånare kommer vi då ha kvar till framtidens konstrundor och kulturnätter?

Gammalt & fult eller kreativt och spännande? Foto: Höganäs bildarkiv

Gammalt & fult eller kreativt och spännande? Foto: Höganäs bildarkiv

Risken är stor att nästa generation kulturarbetare drar någon annanstans – där man fortfarande kan köpa en sliten, sned och vind gammal kåk utan att lägga upp flera miljoner och där den sociala miljön inte blivit fastlåst och totalt förutsägbar.

Kanske är allt det där bara en ofrånkomlig del av den så omhuldade utvecklingen – det där magiska skeendet som ständigt leder framåt, uppåt, alltid mot något bättre och vackrare – den där utvecklingen som knappt kan påverkas och aldrig stoppas.

Eller så är det politik.

Kanske är det just precis detta politik borde handla om – att medvetandegöra vad raden av till synes små och obetydliga beslut tillsammans innebär. Vilka stora förändringar som blir följden av allt det oansenliga som vardagen fylls av. Hur tusen små steg i en viss, ofta osynlig, riktning till slut blir ett gigantiskt kliv bort från det samhälle vi egentligen vill ha och leva i.

Som till exempel en Kullabygd där vi stänger ute unga, oetablerade kulturarbetare, människor utan feta plånböcker – men kanske med vilda drömmar och innovativa företagsidéer – invånare som varken kräver eller ens vill ha dubbla badrum, panoramafönster med havsutsikt eller krogutrustade köksöar.

Vad är det för ett Höganäs vi vill ha och vad är det för ett Höganäs vi håller på att få? Det är hög tid att ställa paradiset mot väggen och starta den diskussionen.

Susanne Ravani Chefredaktör för Nättidningen Fyren Foto: Ester Sorri

Susanne Ravani
Chefredaktör för
Nättidningen Fyren
Foto: Ester Sorri

Läs även:

Oslipad diamant bäst för framtiden