Sommarnovellen Del 8 av 16

Monika

Låt oss nu se, hur Monika upplever återseendet med Bertil!

Lite senare den där himmelska måndagen ger hon sig iväg på sin långa resa till Jorden. Långt är det. Men fort går det. Som alla änglar rör hon sig i rymden med ljusets hastighet. Måndag eftermiddag, kvart över tre, gör hon fönstervägen entré i sin och Bertils lägenhet i Kungsbacka.

”Vad välstädat och fint han har det”, tänker hon, glatt överraskad. ”Och vårt bröllopsfotografi vid hans säng! Så gulligt!”

Hon konstaterar med tillfredsställelse att hon inte kan upptäcka några spår av någon annan kvinna. Men var är Bertil? Hon behöver inte undra länge. En nyckel rasslar till i tamburdörrens lås. Och där kommer han!

Han baxar rollatorn över tröskeln, stänger dörren efter sig och låser den, hänger av sig keps och kavaj och går ut i köket. Där slår han sig ner vid köksbordet. Han ser faktiskt inte så sorgsen ut som hon väntat sig.

Han har åldrats en del. Någon rollator behövde han inte, när hon såg honom senast. Lite krokigare har han blivit och håret är lite ovårdat och gråare. Han borde ha klippt det för ett bra tag sedan. Men det var ju sådant hon brukade göra. Hon klippte honom alltid i badrummet. Det hade hon gjort alla åren. Nu fick han väl anlita frisören istället och det är ju inte så billigt. Därför blev det väl inte så ofta.

Bertil blir sittande vid köksbordet en stund. Så reser han på sig och tar fram ett par brödskivor ur brödburken. Han brer smör på dem och lägger på några korvskivor. Så tar han en öl ur kylen och ett glas från skåpet över diskbänken. Med famnen full går han in i vardagsrummet, ställer ner allt på soffbordet och sätter sig i fåtöljen.

Det står en vas med tulpaner på bordet. Monika sätter sig på en av blommorna och fortsätter att betrakta honom medan han äter sina smörgåsar. Så blir de sittande en lång stund, hon i sin tulpan, han i fåtöljen. Smörgåsarna är uppätna.

Bertil bläddrar igenom Hallandsposten, tills han kommer till teveprogrammen. Antagligen har han redan läst den noga tidigare under dagen. Han sitter och tänker en stund. Smuttar då och då på sin öl. Vid åttatiden knäpper han på teven. Det ska bli fotboll, konstaterar Monika. Verkar vara någon landskamp. Lagen ställer upp sig på plan och sjunger nationalsångerna. Kameran zoomar in spelarna, en efter en. Så rycker Bertil plötsligt till. ”Zlatan! Var det inte Zlatan han sa? Så det är så du ser ut!”

Bertil tittar på fotbollen en stund. Men när det blir paus, stänger han teven, släcker lamporna och går ut i badrummet för att göra sig i ordning inför natten. Så går han in i sovrummet, byter till pyjamas och kryper ner i sin säng. ”Han skulle behöva en ny pyjamas”, säger Monika för sig själv. ”Den här var ju gammal, redan när jag levde.”

Bertil tittar ett tag på bröllopskortet, innan han släcker sänglampan. I mörkret ger han kudden i Monikas säng en klapp som om han sade god natt till henne. Monika har följt efter honom och sitter nu på sänglampans ännu varma skärm. Hon har inget behov av att sova. Änglar sover sällan. Dessutom är hon rörd över vad hon just sett.

Missa inte nästa avsnitt!

Missa inte nästa avsnitt!

Anders Malmsten

Anders Malmsten