Sommarnovellen Del 16 av 16

skaparen_vit_web

Så märker hon plötsligt att något rör sig i mörkret, strax intill henne. Bertil? Kan det vara han? Hon försöker ropa hans namn, men det blir bara ett mummel där under täcket av jord. Det är verkligen Bertil! Och han har tydligen märkt att han inte är ensam i mörkret. Båda försöker kravla sig upp i ljuset. Och där sitter de äntligen på jordhögen, ögon mot ögon, och ser förundrade på varandra.

Trots att båda ser ut som flugor känner de utan svårighet igen varandra. Deras glädje går inte att ta miste på. De vill ta varandra i famn, men hejdar sig. Änglar kramar inte varandra. Risken är stor att alla benen trasslar in sig i varandra, ludna som de är.

Istället flyger de båda upp över kistan, runt, runt, som i en lustig dans. Där under sig kan de se alla begravningsgästerna lägga blommor på Bertils kista. När alla till sist går ut i solskenet, flyger de också ut.

Intill en stor kruka med höstblommor står en bänk, där de slår sig ner. De blir sittande, tätt intill varandra och alldeles tysta en lång stund, medan begravningsgästerna troppar av.

Så kommer frågorna. Bertil vill veta allt om Monikas liv sedan hon lämnade honom för fem år sedan nu. Hon i sin tur är naturligtvis nyfiken på vad han hittat på. Och så framtiden. Monika inser att hon måste berätta att hon snart måste återvända.

”Då följer jag med dej”, säger Bertil. ”Det kan ju inte den där Skaparen ha något emot. Tyckte han synd om mej, medan jag var i livet, så måste Hen väl förstå att vi inte kan skiljas åt nu! Det vore ju nästan värre än om du inte dykt upp här hos mej alls!” Ja, så var det naturligtvis. De skulle säkert få göra den långa resan tillsammans.

”Du Monika”, säger så Bertil, ”vi hade ju planerat att göra så mycket tillsammans. Men så gick du och dog. Tror du inte vi kunde vänta ett par veckor med att flyga upp till den där Skaparen? Minns du att vi drömde om Rom och allt märkvärdigt där? Att ta sej till en flygplats och sedan hitta ett flyg att lifta med till Rom kan ju inte vara så svårt. Vad säjer du?”

”Vet du vad Bertil? Jag tror inte Skaparen skulle missunna oss något sådant. Och jag skulle älska det!”

Anders Malmsten

Anders Malmsten