Sommarnovellen Del 15 av 16

Monika

Monika tillbringar ett par dagar utomhus. Det är höst nu, en vacker höst. Hon njuter av färgprakten och super in dofterna av mogen frukt och vissnande blad. Att dofter kunde vara så intensiva! Det hade hon ingen aning om i sitt förra liv.

Ett par gånger är hon nära att bli fågelmat. För säkerhets skull tillbringar hon därför nätterna på undersidan av något höstlöv, där hon är svårare att upptäcka.

Hela tiden håller hon uppsikt över ytterdörren till huset, där deras lägenhet ligger. Vid något tillfälle kommer barnbarnen ut och leker en stund i parken intill. Hela familjen tycks sova på hotell.

Men under dagarna är de för det mesta i lägenheten. Vad de gör där, vet hon inte. Kanske vill hon inte heller veta det. På något sätt känns det sorgligt att tänka på att hennes och Bertils bostad nu ska bli någon annans. Allt de samlat på sig under alla dess år ska bort. ”Men sådant är livet”, tänker hon.

Klockan är nästan elva på förmiddagen, när alla fyra kommer ut genom ytterdörren. De är uppklädda, fast inte svartklädda som hon hade tänkt sig. På hennes tid var man alltid det på begravningar. Och nu är det tydligen dags för Bertils begravning. De vuxna går först. Då och då får de skynda på barnen som verkar gå i egna tankar.

Framme vid kyrkan står begravningsentreprenören i dörren och tar emot dem. Han överlämnar en blomma och program för begravningsakten till var och en av dem. Monika följer med in och ser dem sätta sig på bänken längst fram till höger. Det är nästan tomt i bänkarna på den sidan. Det är väl där släktingar brukar få sitta och det ser hon inte till några.

Men i bänkarna på andra sidan mittgången sitter en hel del äldre damer med buketter i händerna. De flesta känner hon igen från de besök hon och Bertil gjort hos dem. Några gamla vänner är där. Ett par av sina bästa väninnor får hon också syn på. Vad gamla de blivit!

Och där framme, framför altaret, står kistan med Bertil. Just där hade de båda stått, bredvid varandra, när de gifte sig. Det känns så konstigt att veta, att han inte är i livet längre. Hon är inte säker på vad som kommer att hända med honom nu.

Är det nu de ska skiljas för alltid? Hon vet ju att hon bara varit på tillfälligt besök hos Bertil för att trösta och muntra upp honom. Snart är det väl dags för henne att återförenas med de andra änglarna hos Skaparen? Men Bertil, får han följa med henne? Kommer han också att bli ängel?

Monika känner ett intensivt behov av att vara nära honom den tid hon fortfarande kan det. Hon gör en sväng över prästen och altaret och slår sig sedan ner på kistans lock. Här, hos Bertil, tänker hon vara kvar under hela begravningsakten.

Hon tänker på allt de drömde om och på allt de fick uppleva. Många lyckliga stunder men också svåra skeden i livet. De hade det bra tillsammans, lyckliga över att ha varandra.

Hon är helt försjunken i sina tankar, när hon plötsligt får en skopa jord över sig. Innan hon hunnit reagera kommer ännu en. Och så en tredje. Det blir alldeles mörkt omkring henne. Att hon inte tänkt på detta! Det är ju inte den första begravningen hon varit med om!

Missa inte sista avsnittet!

Missa inte sista avsnittet!

Anders Malmsten

Anders Malmsten