Sommarnovellen Del 12 av 16

Monika

Glasburken står numera alltid framme på köksbordet. Varje dag lägger Bertil ner en ny sockerbit i den och slänger den gamla. Hon har aldrig varit förtjust i socker. Men det har han nog glömt, så för att göra honom glad låtsas hon suga på dem lite då och då. Hans omtanke gläder henne.

Det har blivit sommar nu. Båda har börjat vänja sig vid sitt nya liv tillsammans. Bertil skriver sina notiser en gång i veckan och tycks få svar på dem också. Monika försöker läsa dem så ofta hon kommer åt.

Bertil har nog inte förstått att hon kan läsa. Kanske ser han henne bara som en fluga? Att hon kan vara en ängel kan han rimligtvis inte ha förstått. Hon ser ju inte precis ut som människor brukar föreställa sig dem.

Men läsa, det kan hon. En söndagsmorgon läser hon i tidningen: ”Bertil, kom gärna och hälsa på i min kolonistuga. Flugan också välkommen. Elna 75, stuga 14.”

Monika vet inte riktigt vad hon ska tycka. Trevligt för Bertil naturligtvis. Och hon är ju också medbjuden. Men samtidigt vill hon ha honom för sig själv. Bertil tycks inte tveka. Han skriver en notis till tidningen och tackar ja. Ja,ja, då får hon väl följa med då och se till att allt går anständigt till.

Nästa söndag klär Bertil sig fin. Han putsar till och med upp rollatorn. Så han gör sig till! Och i fredags var han hos frisören och fick håret klippt! Såg han inte bättre ut, när håret var lite längre?

Monika känner oron komma krypande. Så håller han fram burken, så hon ska förstå att det är dags att krypa in, om hon vill följa med. Hon tar några varv runt lägenheten först. Hon vill göra klart för honom att hon inte är riktigt med på noterna. Men så gör hon som han vill, locket skruvas på och de ger sig iväg mot koloniområdet.

Väl framme kan hon konstatera att stuga 14 är en av de trevligaste på området. Elna välkomnar med hissad flagga och krattad grusgång. Jojo, det är fler än Bertil som har gjort sig till! Men hon verkar trevlig, inte uppseendeväckande vacker och inte så ungdomlig som Monika fruktat.

De kliver in i stugan. Bertil lämnar rollatorn utanför. ”Vill väl verka yngre än han är!” tänker Monika. När de kommer in får hon syn på de andra tre damerna som sitter där kring kaffebordet, uppklädda och förväntansfulla. Hon surrar ilsket i sin burk för att Bertil ska förstå att hans besök hos Elna kan få allvarliga följder.

Nu avlöper väl allt ganska väl ändå. Bertil uppför sig artigt och belevat. Varken han eller någon av damerna gör några närmanden. Han berättar en hel del om deras gemensamma liv och om hur mycket han saknar henne. Det står klart för henne att han inte är ute efter något kärleksäventyr, bara lite sällskap och omväxling. Till sist slappnar hon av och när Elna lägger ner en bit nötkaka i burken kapitulerar hon helt. Det här var ju riktigt trevligt!

Anders Malmsten

Anders Malmsten