Sommarnovellen Del 10 av 16

Monika

Bertil reser sig och går ut från köket. Hon hör honom rota i någon låda i hallbyrån. Så kommer han tillbaka och slår sig ner vid köksbordet igen, nu försedd med penna och brevpapper. Han tuggar tankfullt på blyertsen en stund, innan han börjar skriva.

”Undrar just vem han brevväxlar med?” Monika kan inte minnas att han brukade skriva brev. Skulle det skrivas något var det alltid hon som fick göra det.

Efter bara ett par rader slutar Bertil plötsligt skriva. Hon försöker läsa vad där står. Visst, man ska inte läsa andras brev. Men hon kan inte låta bli. ”Måndag. I natt var där en fluga i sovrummet. Den höll mig vaken hela natten. Bertil 72.” Det där var väl inte alldeles sant, såvida han inte snarkat i vaket tillstånd!

Hon följer hans förehavanden noga, när han viker ihop brevet, stoppar det i ett kuvert och sätter på ett frimärke. Det klarnar något för henne, när hon ser att han adresserat brevet till Hallandsposten.

Den följande veckan gör Monika vissa närmanden. Bertil verkar ju inte irriteras av hennes närvaro. Allt oftare sätter hon sig på bordet när han äter. När han om kvällarna tittar på teve, sitter hon överst på fåtöljens ryggstöd. Hon försöker följa med på nyheterna. Det är så mycket hon missat under åren de varit ifrån varandra.

Men hon delar inte sovrum med Bertil mera. Hon har hittat ett lugnt ställe uppe på gardinkornischen i vardagsrummet. Där kan ingen se henne. Bertil har inte dammat där på länge, så där är mjukt och gott att ligga på dammtussarna. När lördagen kommer är Bertil åter så där intresserad av tidningen. Men nu förstår hon ju varför. Han läser om sig själv.

Så på måndagen är det dags för nästa brev till tidningen. Monika har kommit på att hon har bättre utsikt ifrån taklampan över köksbordet. Därifrån kan hon läsa, vad Bertil skriver.

”Måndag. Flugan är kvar. Den brukar sitta på bordet, när jag äter. Bertil 72.” ”Jaså”, tänker hon, ”han har lagt märke till mej.” Det känns varmt om hjärtat igen. Kanske skulle hon kunna närma sig honom på något sätt?

Hon provar med att sätta sig på Bertils axel ibland. Det går bra. Men hon vet inte, om han lägger märke till henne. När han går och handlar på Hemköp följer hon med, omväxlande på hans axel och på rollatorns sits. Det är skönt att komma ut och andas in den friska luften. Ibland känns det lite instängt i lägenheten.

Anders Malmsten

Anders Malmsten