Skrota den heliga principen

Stämmer inte alltid.

Stämmer inte alltid.

En ständig överbeläggning på Helsingborgs lasarett, brist på personal i äldrevården, allt färre platser i äldreboenden, försämrad kommunal service i byarna och fullständig avsaknad av valfrihet för äldre. Finns det något samband? Ja, den heliga kvarboendeprincipen.

De flesta kommuner hyllar kvarboendeprincipen, att man som äldre ska bo hemma så länge som möjligt. Det är inte den äldres önskemål och vilja som avgör, utan en av kommunens biståndshandläggare beslutar om och när det är dags för äldreboende. Någon valfrihet existerar inte.

Är kvarboendeprincipen en socialt lämplig lösning för alla äldre? För de äldre som bor ensamma med få kontakter med omvärlden är det definitivt inte en bra lösning.

Är kvarboendeprincipen en ekonomisk lämplig lösning för äldrevården? Det är ytterst tveksamt. Personal från hemtjänst och hemsjukvård tillbringar mer tid i bil mellan brukarna än hos de äldre. Specialanpassningar i hemmen är inte billiga.

Tiden hos brukaren är minimerad och tidsatt. När det är dags för dusch blir ofta svaret från brukaren: ”Det gör jag sen”, varvid personalen snabbt avlägsnar sig. Vid sjukhusbesök ställs sjukhuspersonalen alltför ofta inför valet om de ska skrapa eller tvätta bort all skit. Ja, så illa ställt är det allt som oftast.

När den äldre blir sjuk eller har ramlat skickar hemtjänsten in personen till akuten, efter en kort telefonkontakt med sköterska eller läkare. Man vågar inte annat. Är det en allvarligare sjukdom eller brott på ben eller armar så blir det ett antal dagar på sjukhuset.

När hon eller han är färdigbehandlad ska vårdplanering vidtas och ofta finns inga möjligheter för hemgång. Hemmet är inte rustat för att ta emot patienten och plats på korttidsboende finns inte. Patienten blir kvar på sjukhuset och upptar plats i onödan, vilket ofta leder till överbeläggning.

Stora insatser läggs ner på att anpassa hemmet för de nya förutsättningarna: inga trösklar, bredare dörröppningar, med mera. När det väl är klart kommer hemtjänst och hemsjukvård belastas ytterligare.

I kommunens förslag till översiktsplan påtalas upprepade gånger att vi måste skapa flyttkedjor i kommunen, för att undvika att bygga så mycket nya och dyra bostäder. Kommunal service kommer också efter en tid att ligga geografiskt fel, när boende blir fast i sina bostäder och kommunalrådet Ulf Molin har bland annat påtalat behovet av bättre fart i flyttkedjorna. Kvarboendeprincipen är en effektiv broms i detta avseende och kostar indirekt samhället mycket stora belopp.

Valfrihet har under senare år blivit ett säljande begrepp. Vi ska välja elleverantör, teleleverantör, med mera. Men bland de absolut viktigaste besluten man har som äldre – att välja boende – får man däremot inte göra! Det valet har kommunen monopol på via sina biståndshandläggare.

Till våra politiker i riksdag, i region och i kommun:
Tänk om! Tänk rätt! Se helheten! Skrota kvarboendeprincipen och spara på våra skattepengar!

Peter Sandell