Sommarnovellen, Del 1 av 16

Skaparen satt bekvämt tillbakalutad i sin vilstol. Det var söndag och vilodag. Och då har man ju rätt att ta igen sig. De senaste sex dagarna hade krävt mycket och mödosamt skapande för att få till den sol i vars sken Hen just värmde sig.

Hen? Ja, de flesta tycks tro att Skaparen är en han. Så har det ju i alla tider framställts i texter, böner och bilder. Men, ska sanningen fram, så är Hen inte ens den ende i sitt slag. Varje universum har sin skapare. Alla har de funnits till i alla tider och så kommer det att fortsätta. Alltså behövs ingen han eller hon för att åstadkomma flera. Det finns redan de skapare som behövs. Kanske finns det också en Koordinator för detta multiversum?

Hen var imponerande att se på. Stor, ja kanske till och med en aning fyllig, med skimrande vingar och en bakkropp som gnistrade i guld och blågrönt. Solens strålar reflekterades i facettögonen. Med sina håriga mellanben höll Hen ett band av Livets Bok, där Hen hade för vana att anteckna allt viktigt om de varelser Hen skapat. De hade blivit åtskilliga vid det här laget och därmed också böckerna. Hyllan med alla band verkade ändlös. Allt som hänt under alla år på alla planeter i Skaparens universum skulle ju rymmas där. Med ena frambenet torkade Hen ett par svettdroppar ur pannhåren. Skulle Hen kanske låta digitalisera alltihop? Eller en talbok?

Bandet Skaparen just plockat ner från hyllan hade påskriften Tellus/2010/04. Hens blick råkade falla på några rader om en Bertil Svensson. ”Svensk, bostadsort Kungsbacka”, läste Hen. ”Känner sig ensam och övergiven. Hustrun Monika död 06/2005. Äktenskapet lyckligt. Två barn och två barnbarn. Går med rollator. Duktig korsordslösare. Bara 3,5 på den 10-gradiga livsviljeskalan.” ”Synd om mannen”, tänkte Skaparen. Kanske borde Hen göra något åt saken? Men det fick i så fall vänta tills i morgon. Nu var det vilodag. Hen vek ett hundöra vid uppslaget med Bertil Svensson för att inte glömma bort honom.
flugan_fortsatter_web