Regelbok istället för medmänsklighet

Någon upptäckte att några få tiggare i Höganäs sover i två tält i en snårig dunge mellan cykelvägen på den gamla banvallen och bostadsrätterna i Röret. Boende känner sig otrygga, osäkra och upprörda – och ringer till kommunalrådet.

Här bor tiggarna som nu ska avhysas. Foto: Lasse Olsson

Här bor tiggarna som nu ska avhysas. Foto: Lasse Olsson

Och kommunalrådet Péter Kovács gör som han brukar göra när vanliga väljare hör av sig – han reagerar, känner sig manad att agera och den här gången dessutom med regelboken i högsta hugg. Man får inte tälta på kommunens grönområden och därför måste tiggarna bort. Vart de ska ta vägen är inte intressant – eller åtminstone inte vårt problem.

Först byggde vi en global värld. En fri, öppen och vacker värld. En värld med korta avstånd, låga trösklar och flytande kapital. En värld där vi skulle kunna röra oss fritt – födas här, studera där och arbeta någon annanstans. Upptäcka något nytt, leva utan begränsningar och växa var vi ville.

Sen insåg vi plötsligt att det inte bara var vi som blev globala, utan även de andra, de som vi knappt ens reflekterade över när våra öppna marknader planerades och förverkligades. Det var ju inte de som skulle komma hit, det var vi som skulle åka dit; eller framför allt skulle vi få våra älskade varor producerade där, av dem. Billigt, snabbt och enkelt.

Men någonstans på vägen lyckades vi tydligen inte förklara våra intentioner fullt ut, någonstans tog de andra över stafettpinnen och började springa åt ett helt annat håll än vi hade planerat. Kanske kan vi skylla en del på internet och smarta mobiltelefoner. Tidigare isolerade delar av världen – tidigare isolerade människor i världen – kunde plötsligt se och uppleva samma saker som vi trodde var vårt eget lilla privilegium och snart började de dessutom tänka att de var en lika självklar del av det globala som vi.

Och nu kommer en del av de andra till och med hit. De tar sig friheten att tro, drömma och tänka att Väst, Europa, Skandinavien, Sverige och Höganäs inte bara tillhör oss som hade turen och förmånen att födas här. De trotsar vår bild av globaliseringen och menar att även de har rätt till en värld som inte präglas av krig, fattigdom och korruption.

Allra längst ner på skalan befinner sig de rumänska tiggarna. De flyr inte våldet och kriget i Syrien och de riskerar inte sina liv på Medelhavet för att hoppas kunna komma fram till EU. De är redan medborgare i den europeiska unionen och behöver inte bryta mot några lagar för att komma hit. Och de kommer oftast inte hit i tron att få ett vanligt jobb, utan ber istället oss andra om en slant, en allmosa, en skärva av det vi har.

För många av oss är det provocerande och svårt att hantera att människor i vår omedelbara närhet helt enkelt sätter sig utanför Systemet, Ica och City Gross med en bedjande blick, ett slitet foto på ett älskat barn och en pappersmugg att lägga mynt i.

En del av oss lägger ibland några kronor i den där muggen, en del köper lite mat istället eller lämnar några varma kläder. Andra ger aldrig någonting, förmodligen mer av princip än genuin brist på medmänsklighet. Vissa vill bara slänga ut tiggarna och menar tydligen att den gemensamma marknaden bara gäller oss och inte de andra.

Det är inte enkelt när världen kommer nära och globaliseringens framgångssagor vänder andra kinden till och istället visar sin såriga, blödande sida. Det finns inga enkla svar, alla slår ifrån sig och ingen vill ta gemensamt ansvar. Och ändå kan fortfarande enkel, vanlig medmänsklighet räcka långt.

Det är med tungt hjärta Péter Kovács tvingas agera mot tiggarna i Höganäs, annars ”kan ju folk få för sig att det är tillåtet att tälta i grönområdena.” Ja, hur skulle det se ut? Tält i Tivoliparken, kanske. Eller rent av på Citybeachen i sommar? Nej, bäst att damma av regelboken, vifta med båda armarna och fortsätta låtsas att det är vi och inte de andra som bestämmer hur världen ska se ut och vilka som får leva i den del som är vår.

Susanne Ravani Chefredaktör för Nättidningen Fyren Foto: Ester Sorri

Susanne Ravani
Chefredaktör för
Nättidningen Fyren
Foto: Ester Sorri

Läs även: Tiggare motas bort