Ransvik räddas bäst som privatbostad

Ransvik är en unik, säregen idyll som måste bevaras och det sker säkrast som privatbostad, när kommunen inte visat intresse att köpa fastigheten.

Ransviks café byggdes 1922. Foto: Frederic Täckström

Ransviks café byggdes 1922. Foto: Frederic Täckström

Höganäs kommun propagerar för fritt företagande, då borde man också stå bakom valfrihet och flexibilitet. Man kan givetvis inte tvinga en näringsidkare med friköpt fastighet på friköpt mark att driva verksamhet i det oändliga.

Senaste budet om caféet på Ransvik är att ägarna, enligt mark- och miljödomstolen, får bruka fastigheten för bostadsändamål, då allmänhetens tillgänglighet till badplatsen inte påverkas. Höganäs kommun avser att överklaga beslutet då man har en annan uppfattning.

Missnöjet över att caféet skulle bli privatbostad har inte bara uttryckts från kommunal sida utan också från andra håll. En anledning är att Kullabergsturismen skulle skadas om caféet stänger.

Är man från kommunen mån om att det även i fortsättningen ska finnas ett öppet café, har man haft alla chanser att garantera detta genom att förvärva fastigheten som länge varit till salu för åtta miljoner.

Det har även klagats på priset. Fastigheten var eftersatt när de nuvarande ägarna tog över och de har sedan lagt ner tusentalstals timmar av eget arbete och gjort omfattande investeringar – pengar de givetvis vill få tillbaka.

Något köparintresse har dessvärre inte funnits för caféet, vilket säkert skulle ge ett avsevärt lägre slutpris för kommunen. Men inte ens det är Kullabergsturismen värd.

När Ransvik ursprungligen blev café fanns ingen caféverksamhet eller andra jämförbara näringsställen på Kullaberg. Under senare tid har konkurrensen från serveringarna vid fyren ökat i takt med fler aktiviteter i området.

Idag är därför Ransviks främsta betydelse inte café, utan tillgänglig badplats för allmänheten. Och den kommer att finnas kvar oförändrad, vilket var avgörande för mark- och miljödomstolens bedömning.

En gång Sveriges enda badplats där män och kvinnor kunde bada tillsammans. Foto: Frederic Täckström

En gång Sveriges enda badplats där män och kvinnor kunde bada tillsammans. Foto: Frederic Täckström

Det handlar i praktiken heller inte om förlorade turistinkomster utan något annat. Man kan knappast klandra ägarna för att de efter många års slit känner att de gjort sitt.

Ska då fastigheten stå tom, förfalla och utsättas för skadegörelse? Den är sitt nuvarande väl underhållna skick en kulturhistoriskt värdefull del av Kullabergs och Ransviks historia och natur.

Skadegörelse och inbrott har blivit vardag på Kullaberg. Bättre att fastigheten får bli privatbostad, att den även fortsättningsvis används, underhålls och bevakas i så hög utsträckning som möjligt. En levande kulturmiljö och unik idyll, sällsynt vacker.

Det måste inte vara näringsställen överallt inne i ett naturreservat för rekreation. Sevärdheter som denna är minst lika betydelsefulla och det finns inte många jämförbara i kommunen.

Vi har redan sett hur åtskilliga historiska byggnader och dess omgivningar fått förfalla för att sedan rivas.

Sedan en tid är det till exempel aktuellt att riva Hjortstugan på Kullaberg som förfallit, en av de sista äldre byggnadsmiljöerna förloras, en konsekvens av att huset inte brukas och underhålls.

Att bevara och skydda Ransviks mer än hundraåriga kulturmiljö måste vara värt mer än en kopp kaffe och kaka för Kullaberg och dess framtida besökare. För det är väl inte så att ägarparet inte medges njuta av den egna fastighetens utsökta läge?

Tomas Svensson