Om de verkligen vill veta, måste politikerna fråga

Ja, om man verkligen vill veta måste man fråga. Men som man frågar får man svar. Det vill säga – man måste använda modeller som är etablerade inom undersökningsvärlden.

Om Höganäs kommun verkligen vill veta vad människorna i kommunen vill, måste man ta steget och bli professionell även inom detta område och börja på rätt sätt.
Ryktet säger att kommunen funderar över internetmöjligheten och andra modeller, när det gäller medborgardialogen om kulturhuset.

Oavsett undersökningsform måste man ställa de rätta frågorna, så att man får de hållbara svaren och då gäller det att tratta ner. Ställa de frågor som är relevanta och börja från rätt håll. Alltså inte börja med att först fråga om till exempel utformningen, när platsen och andra faktorer kanske är mer avgörande.

Med andra ord kan man inte börja med att fråga om ett kulturhus med placering i Höganäs Hamn.

Det kanske borde vara så att man riktar dialogen mot olika målgrupper – handelns uppfattning inom områden som berör handelns situation, med koppling till ett kulturhus och till besöksnäringen.

Nuvarande kulturenheter som till exempel Keramiskt Center, Höganäs Museum och Krappeup ska kanske undersökas utifrån deras syn på problem och möjligheter, som ett dominerande kulturhus kan innebära.

Man kanske i fokusgruppens form ska ta reda på vad de som går på biblioteket säger och de som går på Eric Ruuth om vad de anser om att dela lokaler. Spännande och kanske viktigare än vad cheferna tycker.

Det enda vi just nu vet är att man måste börja i rätt ända för att få de svar som gör det möjligt att göra rätt. En sak är fullständigt klar – man kan inte börja med den trubbiga modell som klassiska dialogmöten innebär och som tanken var från början: att låta människor tycka om ett beslut om hur ett kulturhus ska se ut i Höganäs Hamn.

Vi vet att människor får tycka, men sedan värderar tjänstemännen och på toppen av detta värderar politikerna värdet av det som människor tyckt, utan att egentligen kvantifiera och i slutändan blir det ett övergripande ”tyckande” och mycket kan bli fel. Låt det kanske viktigaste projektet bli bra. Se möjligheterna att göra rätt.

Kjell Cronert

Kjell Cronert