Nytt liv för hotade byggnader

Gång på gång har kommunledningen i Höganäs låtit exploatörer och byggbolag ha avgörande inflytande på samhällsplaneringen. Men byggexploatörer vill nästan undantagslöst riva och bygga nytt – medan människor har behov av historiska sammanhang.

Finkeramiska hotades av rivning, men får nu nytt liv. Foto: Chris Bergendorff

Finkeramiska hotades av rivning, men får nu ett nytt liv. Foto: Chris Bergendorff

Det var inte så länge sedan som byggnadsnämnden beviljade rivningslov (2009) för Finkeramiska. Genom protestaktioner fick man kommunledningen att ändra sig och byggnaderna räddades.Och nu har kommunen har sålt både Finkeramiska och Blå hallen till antikprofilerna Joakim Bengtsson och Martin Engert för två miljoner kronor.

Joakim Bengtsson, känd från Antikrundan, säger att miljön är häftig och att man vid renoveringen ska behålla den råa känslan. Han har också en dröm om att Keramiskt Center skall få flytta hem genom att flytta till de nyköpta lokalerna och syftar på Finkeramiskas bakgrund som industrilokal med koppling till Höganäs industri- och keramikhistoria.

Äldre byggnader i stadsmiljön skapar historisk kontinuitet och gör det lättare för invånarna att bli medvetna om stadens bakgrund och utveckling. En stad blir också mera levande genom bebyggelse från olika perioder, vilket borde vara självklart för en kommunledning.

Industriskorstenarna till Saltglaserade var ett historiskt landmärke i stadens siluett som revs, trots många protester. Nu vill man riva vattentornet på Höganäsbolagets område. Trots att vattentornet är q-märkt – men det löser byggnadsnämnden genom att göra en planändring. Inga problem när man inte har någon stadsantikvarie längre.

Simontorpska gården, vid infarten till Höganäs utmed 112:an, är ett annat exempel på en kulturhistoriskt intressant byggnad som nu rivs och förvanskas, trots många protester.

Villa på Köpmansgatan som varit rivningshotad, men räddats. Foto: Chris Bergendorff

Villa på Köpmansgatan som varit rivningshotad, men räddats. Foto: Chris Bergendorff

Det finns en lång historia av byggnader i centrala Höganäs som varit rivningshotade, men kunnat räddas. Köpmansgården är ett exempel, liksom Sagabiografen och fastigheten bredvid bion. Alla de byggnaderna är viktiga inslag i Höganäs urbana identitet – dessutom kulturbärande. Detsamma gäller den till slut kulturskyddade gamla byggnaden på Kullagatan 46, där det idag finns en byggnadsvårdsbutik.

Sagabiografen i Höganäs. Foto: Chris Bergendorff

Idag skulle ingen föreslå att Sagabiografen skulle rivas. Foto: Chris Bergendorff

När det nya kvarteren Oden och Balder planerades hade kommunalrådet varit på semester i Kuala Lumpur och ville på fullaste allvar att man skulle bygga två torn på vardera tvåhundra meter förbundna med en glasgång högst upp – som pendang till giraffen på Sundstorget kan man tänka. Han fick med sig sina moderata ledamöter.

Tornen i Kuala Lumpur, en förebild för Höganäs?

Arkitektlaget som ritade det slutgiltiga förslaget tog dessbättre ner planerna på jorden och utgick från Höganäs förutsättningar, med stadens blandning av lägre egnahemsbebyggelse med trädgårdar och mer stadsmässiga flerbostadshus.

Dagens Höganäs har växt fram genom en långsam stadsutveckling, som har skapat en varierad och brokig stadsbild; det som är Höganäs charm. Men stadens egenart som småstad måste kunna bevaras även i moderna planlösningar. Det finns bättre inspiration att hämta från den egna historien än från Kuala Lumpur.

Och då måste stadens äldre bebyggelse hanteras varsamt. Att motstå rivning och låta gamla byggnader få nytt liv är ofta både ekonomiskt lönsamt och skapar unika och nya häftiga miljöer som öppnar för kreativitet och kultur.

Saltglaserades förvandling till Magasin 36 och Saluhallen är ett fint exempel på en historisk byggnad med nytt kreativt liv, något som är unikt för Höganäs och låter tala om sig nationellt.

Kerstin Schultz

Kerstin Schultz