Nyckelknippan i Bjuv

keys-unlock-mediumFör något år sedan fick jag ett brev från SSF, Stöldskyddsföreningen. Det fanns nycklar upphittade som var mina. Några dagar senare kom ett nytt brev – från polisen – nycklarna fanns för avhämtning på Bjuvs polisstation. Tre stycken till antal var det. I Bjuv! När var jag där senast? Jag kunde inte för mitt liv komma på vilka nycklar detta kunde vara! Mig veterligt saknade jag inga nycklar. Och i Bjuv… Jag satte mig, lite nyfiken så klart, i bilen och körde de 3 milen till Bjuv. Det ösregnade…

Väl där fick jag, mot legitimation, lösa ut ”mina” nycklar. Hjärnsläpp! Förvisso fanns det något bekant över nycklarna, men jag kunde inte direkt pricka in vad det var för nycklar. En sliten ölöppnare fanns det också i knippan. Alltid något. Men hur hade de kommit till polisen i Bjuv?

– Har du inga bekanta i Bjuv, undrade polisdamen bakom glaset.
– Njae, min fru är från Bjuv så vi har ju släkt här.
– Var bor de då?
– Min frus kusin bor… Jag förklarade så gott jag kunde.
– Ja, sa polisdamen, de kommer från det området. En man lämnade in nycklarna
för några dagar sedan. De hade hittat knippan hemma hos sig och kände inte
igen den. De hade frågat ”alla” de kände.
Jag tackade för hjälpen, sprang i regnet ut till bilen och kände mig
verkligen inte som någon av ”alla” de kände. Släkten är värst! Jag bestämde
mig för att ringa kusinen.
– Hej, sa jag, jag är i Bjuv, har precis varit på polisstationen.
– Jasså, svarade kusinen, då får du komma in på en fika..!
Ingen annan reaktion fick jag!
Väl där ”planterade” jag omärkligt nyckelknippan i fönsterkarmen, satte mig
vid köksbordet och blev serverad en kopp te av kusinen och hans sambo.
När vi då alla satt församlade vid bordet pekade jag efter en stund på
nyckelknippan och sa:
– Ni skall inte ha nycklar i fönstret, det betyder otur.
Kusinen och sambon stirrade samtidigt på nycklarna.
Lång tystnad..!

– Men, sa sambon efter en stund, du skulle ju lämna in nycklarna.
– Kusinen svarade inte, stirrade med öppen mun på fönsterbrädan.
– Du skulle ju åka till polisen med nycklarna, sa hon på nytt!
– Men jag har varit där, svarade kusinen stapplande…
– Nej, du har inte varit där, nycklarna är ju kvar här!
– Jag har lämnat dem, svarade kusinen, jag lämnade dem hos polisen!
– Men de ligger ju där…

Då brast jag. Skrattet gick inte att hålla tillbaka längre…
Efter att jag förklarat hur nycklarna hamnade på deras fönsterbräda och vad
mitt egentliga ärende i Bjuv var, kände jag mig nöjd med denna lilla hämnd.
Men, nu återstod att lösa mysteriet vad det var för nycklar.
Kusinen löste det. Vi, min fru och jag, har en liten skogsstuga i obygden. I
höstas lånade kusinen och sambon denna stuga och nycklarna hörde till
stugan.
– Ja, sa kusinen, när vi rensade en hög med papper och annat förra veckan
dök nycklarna upp, och vi kände inte igen dem!
– Jo, jo, sa jag, frågat alla ni känner…

Här kunde historien slutat. Men, som grädde på moset fick kusinen sen ett
brev från SSF med beskedet att som tack för hjälpen med inlämning av
nycklarna bjuder de på nyckelbricka gratis i ett år plus ett presentkort på
50 kronor att fritt använda i ett antal olika affärer.

Kontentan är sålunda, om ni lånar nycklar av någon, lämna inte tillbaks dem
direkt till ägaren, lämna dem på närmaste polisstation så får ni hittelön.
Nycklarnas ägare får sen själv göra sig omaket att hämta nycklarna som ”tack
för lånet!
Tobbe Rüsslander
Torbjörn Rüsslander