När glömskan blir norm

I Chicago, en av mina favoriter bland alla musikaler, beklagar sig den bedragne äkta mannen som ingen tycks bry sig om eller lägga märke till.

”Cellophane, Mr. Cellophane shoulda been my name
Mr. Cellophane ´cause you can look right through me
Walk right by me and never know I´m there.”

Vem lyssnar på Bertil Saurell? Bildmontage: Anders Malmsten

Bilden som tre av våra makthavare vill ge av sig själva för tankarna till tre maffiabröder i Chicago. Bertil Saurell i Nyhamnsläge påminner mig om Mr. Cellophane, mannen ingen tycks se. I varje fall glömmer kommunen gång på gång bort honom.

Först ”glömde” man att han borde få yttra sig om den tomtavstyckning som ledde till att ett fritidshus kunde byggas alldeles framför hans hus. Så ”glömde” man att han hade rätt att få yttra sig över bygglovsansökan för fritidshuset.

När fritidshusets bygglov upphävdes, sökte tomtägaren nytt sådant. Återigen ”glömde” man bort Bertil och att han hade rätt att få yttra sig över ansökan.

När en granne sökte bygglov för en uteplats fick andra grannar yttra sig. Men Bertil, som var lika berörd, ”glömde” man att meddela. Nu gjorde inte detta så mycket, eftersom han ändå inte hade något emot grannens planer. Men det kunde ju inte kommunen veta.

När ännu en annan granne nyligen begärde rivningslov för sitt nuvarande hus och bygglov för ett nytt, har kommunen meddelat övriga grannar om detta så att de fått möjlighet att yttra sig. Men ”glömt” att meddela Bertil.

Inte heller denna gång skulle han ha velat hindra grannens planer. Men det är inget kommunen ska anta. Bertil skulle ha meddelats som berörd granne.

Fem gånger av fem möjliga har kommunen ”glömt” eller struntat i Bertils rättigheter. Det är väl inte de tre maffiabröderna personligen som felat. Men det borde kanske vara deras ansvar att inse och rätta till missförhållanden som dessa inom kommunen.

Anders Malmsten

Läs även:

Saurell får rätt för tredje gången