Kullabygdsviolinisten som blev historisk

Efter Meme Åkessons inspelning 2003 dröjde det nästan tio år innan ännu en svensk violinist vågade ta sig an utmaningen att spela in Bachs samtliga verk. Först 2012 gick den då 58-årige violinprofessorn Mats Zetterqvist, konsertmästare i Sveriges Radios symfoniorkester 1989-94, i Meme Åkessons fotspår.

Meme Åkessons Bach-inspelning från 2003.

Dessa är de hittills enda svenska violinister som genomfört det stora mognadsprovet, som är den mest krävande uppgift en stråkmusiker kan ge sig in på. Egentligen omöjligt att klara om ett musikerjobb samtidigt ska skötas, vilket delvis förklarar de få aspiranterna.

Meme Åkesson hade en särskild förmåga att gestalta toner, som fick musiken att tala. Konstnärskapets sökande efter musikens kärna var kompromisslöst, underordnade sig inga behov, varken hos henne själv eller hos lyssnarna.

Därför tog hon aldrig fast anställning i någon symfoniorkester, trots kompetens på en nivå där en tjänst som konsertmästare i en av våra större orkestrar hade varit fullt möjlig, men oförenlig med hennes personlighet. Därför valde hon istället att bli frilansande violinist, samt pedagog.

Meme Åkessons djärvhet och spontanitet bromsades bara av den hårfina gräns som noternas oskrivna lag sätter, men som violinister ibland passerar. Även om hennes spel inte violintekniskt nådde absolut världsklass, var det alltid friskt och spontant, ibland kärvt, men aldrig slentrianmässigt. Emellanåt ett halsbrytande risktagande, balanserande på gränsen, men aldrig över.

Hos Meme fanns inget avstånd mellan tanke och ton, hon drevs av stundens ingivelse, utan publikfrieri, varken insmickrande, friserat eller ”fotografiskt korrekt.” Man talar ibland om två slags skickliga violinister: De som spelar violin storartat och de som, liksom Meme, spelar musik storartat på violin.

Meme Åkesson var konstnär, hon inspirerade medmusikanter och förmedlade budskap till lyssnaren.

Detta att precis känna var gränsen går, hålla sig helt inom ramen för kompositionen och ändå låta tanken få fritt spelrum, var hennes hemmabana, det gav henne möjligheter att få fram fler sidor av en komposition. Sidor som tonsättaren kanske själv inte varit medveten om, men som känns så befriande äkta.

Meme Åkesson föddes i Lund 1971. Memes far Johan Åkesson var elev till Sven Karpe. Karpe var konsertmästare i Helsingborg och Malmö på 1940-talet och i sin tur elev till Charles Barkel som på 1910-talet introducerade den inflytelserika ungerska violinisttraditionen i vårt land.

Johan Åkesson var del av ett betydande nätverk av musiker i regionen. Han var ledare för anrika Akademiska kapellet i Lund, grundat 1745, som under hans ledning byggdes ut till symfoniorkester. 1965 grundade han kammarorkestern Capella Lundensis, som han ledde i 35 år.

Det var tack vare pappa Johan som Meme fick en tidig start i sitt spelande. Efter kommunala musikskolan i Höör började hon vid 16 års ålder på musikhögskolan i Malmö. Meme studerade sedan till musikpedagog i Holland och i under två år Köln, för barockspecialisten Reinhard Goebel.

2000 tog Meme över Capella Lundensis efter sin far. Utan tvekan inspirerades Meme av Reinhard Goebels uttryck; att få ett musikstycke att berätta något bortom själva klangen.

Tyvärr finns inte Meme att höra på Youtube, endast från hennes Bach-inspelning. Däremot finns Goebel att avnjuta, när denne framför det monumentala verket The Mystery sonatas av Heinrich Biber (1644-1704) med avslutande Passacaglia för soloviolin.

Här får man också en viss bild av Meme Åkessons konstnärskap, samma djärva uttrycksfulla spel, opolerat, ursprungligt och alltid med respekt för verkets upphovsman.

Tomas Svensson