Höganäs & Zlatan

Jag tyckte att kommunstyrelsens ordförande Péter Kovács version av ”The epic split” från 2013 var lite kul. Budskapet ställer jag mig inte bakom och klippet som sådant är ganska amatörmässigt gjort, men det är en parodi på ett välkänt reklamfenomen och hela grejen är väl att det ska vara en aning B.

Det är nog samma sak man försöker uppnå i den nya reklamfilmen ”Made by Höganäs” som kommunen släppte tidigare i vintras. De tre ledande politikerna Péter Kovács, Ulf Molin och Lennart Nilsson bjuder på sig själva och härmar, med glimten i ögat, Zlatans reklamfilmshit, samtidigt som vår vackra Kullabygd visas upp och Moderaternas vision för området sprids. Det är bara det att den här filmen misslyckas fatalt med alla ovan nämnda mål.

Jag känner enbart obehag när jag ser Kovács, Molins och Nilssons nakna kroppar exponerade framför bastun vid Kvickbadet. Visst är det bra att ta avstånd från ouppnåeliga skönhetsideal och visst är det en positiv egenskap att som politiker kunna skämta om sig själv, men bilden är varken rolig eller fyndig, utan rent stötande. Jag vill inte se deras nakna magar. Jag vill inte se Molin flåsa omkring på fäladen och jag vill inte se Kovács svettdrypande armhävningar i bastun.

Till naturen då. Som född och uppvuxen i (och numera utflyttad från) Kullabygden uppskattar jag naturen där oerhört mycket. Det är ganska fantastiskt att komma hem från Göteborg och promenera utmed havet, cykla längs fälten ut till Mölle eller plocka svamp på berget. I ”Made by Höganäs” ser landskapet dock inte inbjudande ut överhuvudtaget, de gråa stränderna och karga ängarna påminner mig snarare om allt det som gjorde att jag – och med mig många andra unga människor – drömde om att flytta därifrån. Därmed inte sagt att Kullabygden bara är vacker på sommaren, och jag förstår om man vill hålla sig till känslan i den film man försöker kopiera. Problemet är bara att när man försöker återskapa det storslaget vintriga i Zlatans film faller det platt (snöblask och snålblåst är aldrig storslaget) och resultatet blir ett Höganäs uppvisat från sin absolut sämsta sida.

Slutligen den stora visionen, Höganäs 2025, diamanten som symboliserar transformationen från något gammalt och fult till något glittrande, fantastiskt. Intatuerad på Nilssons rygg har den nog aldrig varit ocharmigare (och redan från början var den tramsig). Får man då en mer övergripande bild av visionen, ett för de politiskt oinsatta första intryck kanske? Halvnakna medelålders män som cirkulerar runt i ett ogästvänligt, öde landskap och till synes helt utan anledning vill leva och dö i Höganäs? Nähä. Gör tatueringarna mig lockad att läsa och lära mig mer om vision 2025? Nej, jag vill nog helst bara slippa se dem igen.

Julia Ravanis