Hård kritik mot Krapperup

Först togs fönster och dörrar bort, sedan spikades öppningarna för. Foto: Lasse Olsson

Först togs fönster och dörrar bort, sedan spikades öppningarna igen. Foto: Lasse Olsson

– Nu får det vara slut på Krapperups taktik att låta hus förfalla och sedan ansöka om rivningslov. Vi köper inte det här längre och socialdemokraterna kommer att säga nej till alla rivningsansökningar från stiftelsen i fortsättningen.

Per-Erik Lundberg, socialdemokratisk ledamot i byggnadsnämnden, är irriterad och upprörd. En enig byggnadsnämnd sade i april nej till Krapperupsstiftelsens ansökan om rivningslov för två fastigheter – en gård vid Vattenmöllan mellan Krapperup och Mölle och ett mindre hus i Bränneslyckan, mellan Mölle och Brunnby.

– Jag är ledsen om det är så man uppfattar oss, svarar Johan Sjövall, ordförande i Krapperupsstiftelsens fastighetskommitté. Vi har försökt utveckla vårt fastighetsägande och tar vårt ansvar för kulturmiljön i Kullabygden på mycket stort allvar.

Men Per-Erik Lundberg menar att stiftelsen i flera år medvetet låtit många hus förfalla.

– Vi är helt eniga i nämnden, säger han. Krapperup har ett stort ansvar att bevara sina fastigheter och de har brustit i egenkontrollen genom att inte underhålla och renovera.

Gården i Vattenmöllan hyrdes av samma släkt i nästan 100 år. Foto: Lasse Olsson

Gården i Vattenmöllan hyrdes av samma släkt i nästan 100 år. Foto: Lasse Olsson

Byggnadsnämndens moderate ordförande Gustaf Wingårdh och stadsarkitekt Sverker Tingdal har träffat stiftelsens fastighetsförvaltare, för att diskutera hur man bättre ska kunna bevara och utveckla de värdefulla kulturmiljöer som Krapperup ansvarar för.

– De aktuella byggnaderna ligger i det öppna landskapet mellan Mölle och Krapperup och ingår i riksintresset för kulturmiljövård för området Kullaberg-Krapperup, säger Sverker Tingdal. De är väl synliga i landskapet och har ett kulturhistoriskt värde.

Stiftelsen håller inte med om den bedömningen och svarade på byggnadsnämndens avslag genom att överklaga till länsstyrelsen, som nu ska ta ställning till frågan om rivning.

– I mina ögon är gården i Vattenmöllan helt förstörd, säger Johan Sjövall. Jag håller heller inte med om att just den gården är unik och därför bör bevaras. Det finns många liknande gårdar i Kullabygden och vi tänker dessutom bygga ett nytt hus i gammal stil på tomten.

Krapperup plockade själv ut alla fönster och dörrar för några år sedan. Foto: Lasse Olsson

Krapperup plockade själv ut alla fönster och dörrar för några år sedan. Foto: Lasse Olsson

Gården i Vattenmöllan har stått tom sedan den förra hyresgästen avled, efter att hans släkt hyrt samma hus sedan tidigt 1900-tal. Efter en tid utsattes fastigheten för inbrott och strax därefter tog stiftelsen bort alla fönster och dörrar och bommade för öppningarna, för att förhindra fler ovälkomna gäster. Konsekvensen blev att huset snabbt förföll.

– Folk har olovandes bott i huset och förstört det, menar Johan Sjövall. Vår första intention var att renovera och återställa gården, men vi insåg att det inte är ekonomiskt försvarbart.

Gården har inte underhållits sen den sista hyresgästen avled. Foto: Lasse Olsson

Gården har inte underhållits sedan den sista hyresgästen avled. Foto: Lasse Olsson

Krapperupsstiftelsen äger cirka 250 fastigheter på Kullahalvön, ett åttiotal av dem hyrs ut till privatpersoner. Tidigare har en stor del av underhållet legat på hyresgästerna, men det är något man nu vill förändra.

– Vi har anställt en konsult som ska sköta kontakten med hyresgästerna och även upprätta bevarandeplaner för husen, säger Johan Sjövall. Tidigare var det framför allt i samband med avflyttning som vi kunde göra en riktig bedömning av renoveringsbehovet och alla hyresgäster hade väl inte alltid skött underhållet ordentligt.

Många av hyresgästerna hyr ofta samma hus i decennier och Johan Sjövall håller med om att det blir glest mellan kontrollerna om man bara ser över renoveringsbehovet vid avflyttning. Per-Erik Lundberg menar att man inte kan lägga det ansvaret på de enskilda hyresgästerna.

– Självklart har Krapperup det yttersta ansvaret för underhållet av sina hus, säger han. Stiftelsen har överhuvudtaget ett stort ansvar för kulturmiljön i Kullabygden och det ansvaret måste man börja ta på betydligt större allvar.

Gården ligger på vägen ner mot Vattenmöllan, mellan Krapperup och Mölle. Foto: Lasse Olsson

Gården ligger på vägen ner mot Vattenmöllan, mellan Krapperup och Mölle. Foto: Lasse Olsson

Det mindre huset i Bränneslyckan, som stiftelsen också vill riva, har bara stått tomt ett år och är inte lika förfallet som gården i Vattenmöllan. Här menar Johan Sjövall att problemet är att det är omöjligt att ansluta fastigheten till det kommunala vatten- och avloppsnätet och att ingen vill hyra ett sådant hus.

– Kommunalt vatten och avlopp är framdraget till grannfastigheten 400 meter bort, säger Sverker Tingdal. Om det skulle finnas några problem att även dra det till den aktuella fastigheten kan man alltid anlägga en enskild anläggning.

Även Gustaf Wingårdh har invändningar mot Johan Sjövalls argument.

– Vatten- och avloppsfrågan är inget som hindrar att befintliga fastigheter ska underhållas, säger han.

Nu ligger alltså ärendet hos länsstyrelsen för ny bedömning, men oavsett deras beslut har Krapperupsstiftelsens skötsel av de egna fastigheterna blivit en angelägen fråga för fler än hyresgästerna och kulturvårdsexperter.

Susanne Ravani Chefredaktör för Nättidningen Fyren

Susanne Ravani
Chefredaktör för
Nättidningen Fyren