Från kriget till tryggheten i Höganäs

Hur är det att komma till Höganäs från krigets Syrien, Eritrea, Libyen, Sudan eller
Kosovo? Säkert tryggt och bra, men också väldigt svårt. Med bara ett par väskor
med alla tillhörigheter och ett sinne fullt av krigiska minnen.

Vi möter tre unga människor på asylboendet i Margreteberg. Det är Rami, ekonom från Damaskus, Roudi, kurd och lärare från Afrin, med en dotter på åtta år och en son på fem, som är kvar med sin pappa i Turkiet. Och så Mahmoud, som har sin fru och tre barn kvar i Damaskus. De berättar lite om sig själva och försöker svara på frågor, vilket inte är så lätt eftersom de inte har engelska som modersmål.

Strandbadens Byaförenings årsmöte har som avslutade punkt bjudit in Cecilia Sörensen och hennes gäster från vandrarhemmet på Kullagatan, som drivs av Sportbaren Arena Halmstad AB.

– Det är huvudsakligen unga män i åldern 20-30 år, som kommit till Sverige via Malmö eller Göteborg, som slussas vidare till Margreteberg, med cirka 85 platser eller Brunnby med omkring 70 platser, berättar Cecilia Sörensen.

Föreståndare Cecilia Sörensen, tillsammans med en grupp av de boende i Margreteberg.

Föreståndare Cecilia Sörensen, tillsammans med några av de boende i Margreteberg. Foto: Rami Al Asaad.

– Varje morgon skickar jag uppgifter till Migrationsverket om antal platser, så att rummen kan fyllas av nya gäster. Det är inte så lätt att pussla ihop personerna, som ska bo tillsammans i två-, tre- eller fyrbäddsrum. Familjer med barn får alltid bo tillsammans och där placerar man inte någon extra, påpekar Cecilia Sörensen.

På Margreteberg bor nästan bara unga män, som har sina familjer kvar i hemlandet.
Av sammanlagt drygt åttio asylsökande är det bara sju kvinnor och fem ganska små barn.

De som söker asyl i Sverige, får vänta upp till sex månader på en utredning hos
Migrationsverket och under tiden får de inte tillgång till språkundervisning via SFI (Svenska För Invandrare). En väntan i passivitet och frustration, som många upplever som orimligt lång.

De som kommer hit har levt ett vanligt medelklassliv i stora städer som Damaskus eller Aleppo, med nära kontakt med familj, släkt och vänner. Många är välutbildade och har jobbat som ingenjörer, hantverkare, ekonomer och lärare.

Här dimper de ner i ett demokratiskt, jämställt land med sopsortering, allemansrätt och en massa regler, som de inte förstår sig på. De unga männen upplever en frihet de aldrig smakat på. Hemma var de påpassade och hjälpta av föräldrar, syskon, äldre släktingar och grannar. Här finns en svårbemästrad frihet, men också krav på eget initiativ.

Du ska själv söka arbete hos Arbetsförmedlingen, själv leta bostad. Se till att du sköter dina språkstudier, när du väl fått ditt uppehållstillstånd. Inte så lätt att klara utan stöd familjen, långt borta i hemlandet. Dessutom talar du ofta inte ens engelska, utan bara arabiska.

När man sedan lyckats förena familjerna och fru och barn kommer från krigshärjade områden innebär det ofta en isolering för kvinnorna. De ska ju vara hemma med barnen och laga mat och får ofta inte ens gå ut. Den gamla kvinnogemenskapen finns kvar i hemlandet och det är svårt att lära känna svenska kvinnor.

Många frivilligorganisationer i Höganäs gör stora insatser, för att dessa utsatta människor ska få en dräglig tillvaro i Höganäs. Svenska kyrkan har ordnat språkundervisning och Röda Korset hjälper till med varma kläder. De flesta kom ju hit utan vinterkläder och de 24 kronor de får per person och dag räcker inte till någonting (det är samma ersättning per dag sedan nittiotalet).

De asylsökande är garanterade sängplats med tillgång till dusch och toalett samt tre mål mat om dagen. Frukosten ska innehålla bröd, smör, ost, fil eller yoghurt. Lunch och middag måste innehålla protein och grönsaker och alla får en frukt om dagen. Eftersom de flesta inte äter fläsk och många vill ha halal-slaktat kött, har de som lagar maten åt både Marieberg och ett boende i Halmstad, valt att ha enbart kyckling som ingrediens i olika kötträtter.

Det gamla köket på vandrarhemmet får inte användas för tillagning enligt kommunens miljökontor, så tyvärr kan man inte anställa en egen kock. För att öka trivseln runt måltiderna köper Cecilia Sörensen in kryddor och mycket oliver och försöker servera såser i separata skålar, så var och en kan blanda efter smak.

När jag frågar vad vi som bor i Höganäs kan göra för dessa utsatta medmänniskor säger Cecilia Sörensen spontant:

– Kom och hälsa på oss! Jag är här måndag till fredag från 07.00 till 16.00. Alla blir glada över intresse från de som bor i trakten. Bjud hem någon och visa ett svenskt hem, lär ut lite svenska och hjälp till att bryta tristessen. Eller ta med någon ut på en biltur och visa de vackra omgivningarna. Man kan också bli mentor för någon och hjälpa honom eller henne att komma in i och förstå sig på det svenska samhället.

Chris Bergendorff

Chris Bergendorff

Läs även: Ogräs & plattfogar
Läs även: Identitet på flykt
Läs även: Integration på Tivolihuset