Erkänn misstagen och tänk om

Det krävs styrka att övervinna och mod att sänka garden. Ja, det är en ganska bra sammanfattning av en lång resa om en potatisåker, som i vissa avseenden kunde ha fått en annan utgång om inte så många politiker varit experter utan att veta – och ändå tro sig veta. Sådant är inte bra.

Vy från Karlfältsvägen mot sydväst. Illustration: Vilhelm Lauritzen arkitekter

Att komma till ett möte med vikenborna och egentligen inte veta någonting, men ge sken av att veta bättre än en majoritet i Viken, det är inget annat än skandal. Hur har det kunnat bli som det blev?

Allt är den så kallade bekvämlighetsfaktorn – så farligt är det väl inte och det ordnar sig säkert. Det gör det inte.

Startpunkten var när byggnadsnämndens ordförande, dessutom god vän med markägaren, föreslog att man borde tillåta sexvåningshus. Och självklart gör han inte något sådant utan att ha förankrat det hos kommunalrådet.

Alla blir tagna på sängen och några vet senare inte ens att det varit med om att fatta beslutet. Osmakligt, att utan förhandsinformation till övriga ledamöter i byggnadsnämnden, föreslå och klubba igenom ett sådant beslut. Oetiskt helt enkelt.

Nu hör det till saken att mycket tidigare visste vi, genom undersökningar i så kallade fokusgrupper, hur vikenbornas – med tyngdpunkt på den unga generationens – förväntningar på framtiden såg ut.

Resultat av fokusgruppernas arbete.

Det gjordes också en internetundersökning bland de äldre. Om någon varit intresserad så hade man vetat tillräckligt för att göra något bra.

Allt detta skedde innan de höga husens planer dök upp.

När planerna så blev verklighet gjordes en internetundersökning med stor räckvidd. De som bodde i Viken, ville flytta till Viken och besökte Viken ville alla att man behöll det småskaliga.

2012 kom den första undersökningen. 1 200 frankerade kuvert till hushållen i Viken, vilket motsvarar cirka 2 500 människor. Det fantastiska inträffade att över 70 procent svarade, vilket får anses som en mycket hög svarsfrekvens. Av dem ville 97 procent inte ha högre hus än två våningar.

Kommunalrådet gör då kraftfulla uttalanden om att det inte skulle bli höga hus, men trots detta händer inget. Varför? Istället dyker nya planer på höga hus upp och Hemgården fylls med arga bybor, som sätter igång en ny namninsamling. Närmare 1 800 underskrifter samlas in mot högre bebyggelse än två våningar på Potatisåkern.

Sammanfattning av alla turer kring Vikens centrum och Potatisåkern.

Trots detta presenteras hus högre än två våningar återigen i nya planer. Med andra ord lyssnar man inte, trots upprepade och seriösa ansträngningar från vikenborna. Egentligen ofattbart.

Vi vet att det går att bygga lägre med önskad volym – eller som dåvarande kommunalrådet uttryckte det – ”ett nytt gammalt Viken tycker jag om”.

Trots att det är kommunen som har planmonopol, frågar tjänstemännen byggherren hur högt man vill bygga och föreslår till och med högre hus än vad byggherren tänkt sig. Kusligt.

Hela projektet ökar enbart på politikerföraktet, en känsla som förstärktes på mötet med politikerna på Hemgården den 28 mars.

Några politiker var försiktiga och erkände att de inte var riktigt pålästa, andra pratade om medborgardialoger utan att veta. Några tog till sig skisserna som frivilliga tagit fram och som visade på möjligheterna.

Lägenheter i 2,5-våningshus på potatisåkern i Viken. Skiss: Anders Malmsten

Centerpartiet och Miljöpartiet visste emellertid redan allt, bland annat att man måste utnyttja marken och att det finns människor som vill bo i de höga husen. Man pratade om service i olika former. Går vi tillbaka några år så fanns det dubbelt så många konditorier, dubbelt så många livsmedelsaffärer och två bankkontor i byn.

Om man varit påläst hade man haft kunskap om samhällets förändringar. Vi har haft en expert på handeln på besök, som underströk att någon stor livsmedelsaffär aldrig kommer till Viken.

De som vet kan också berätta hur centrumfunktionen har spelat ut sin traditionella roll i förorter som Hässelby, Enskede Gård, Hagsätra, Björkhagen och Högdalen i Stockholm. Nu åker man istället till Farsta, Sickla, Handen, Väla etc. Livsmönstren är förändrade.

På toppen av detta kan man fråga sig varför just Viken relativt sätt ska växa mest i Höganäs kommun? När växer ett samhälle sönder, när slutar man hälsa på varandra och indirekt struntar i det gemensamma?

Själv har jag växt upp i ett villasamhälle och där får man fortfarande vänta på att de gamla villorna från 40-talet skall bli lediga och ge plats för unga familjer.

Det krävs mod att sänka garden och styrka att erkänna sina misstag. Kompromissa inte. Erkänn och ta konsekvenserna.

Kjell Cronert