Dyr & dålig mat för äldre

Min svärmor, 99 år, köper sin lunch av kommunen. Sedan ett par år orkar hon inte laga mat mer. Att få hem mat underlättar livet och är en del i samhällets strategi att få våra äldre att bo kvar hemma. Det borde vara en win-win-situation för alla.

Lunch i plastbytta för 72 kronor.

Obestämd lunch i plastbytta.

Och ibland är maten bra. Ibland!

”Vi står för god, vällagad, smakrik, säker, vacker mat som tillagas och serveras av engagerad och kunnig personal”, står det i Mål för Höganäs kommuns kostavdelning.

Oftast är maten smaklös och trist. Den ser geggig ut och portionerna är små. Ibland är också till exempel en köttbit så hårt stekt att den inte går att tugga. Eller vad sägs om tre tunna skivor falukorv? Eller en enda lunchkorv när det är korvdags nästa gång.

Korv med mos från kommunen.

Korv med mos från kommunen för 72 kronor.

Samma mat serveras på vårdboende och där förutsätter jag att det är möjligt med ”backning”, men det går ju inte för svärmor.

Enligt kommunens så kallade måltidsstrategi ska hon få 25 procent av dagens intag av energi via sin lunch. Hur ska man kunna klara detta med tre falukorvskivor och lite potatis? Dessutom ska det ingå smör och bröd samt måltidsdryck . Kanske på äldreboendet, men inte till svärmor. Efter mycket ståhej har vi fått kommunen att i alla fall leverera lite grönsaker.

Maten levereras av hemtjänsten, som emellanåt ber om ursäkt för kvaliteten. De skämtar till och med ibland om att de själva inte vill äta maten de levererar!

Det är rent lurendrejeri att sälja så dålig mat till kommunens pris. En stor hamburgare med dricka och pommes kostar 59 kronor på McDonald’s. På Bruksgatan kan man köpa hemlagad husmanskost för 65 kronor och i Vikens hamn kostar Per-i-Viken-korv och mos 55 kronor.

Korv med mos från Per i Viken för 55 kronor.

Korv med mos från Per i Viken för 55 kronor.

Kommunens undermåliga mat kostar svärmor 72 kronor om dagen. Det går inte att förklara. Kanske vore det bättre för kostavdelningen att laga bra mat, än att lägga ned tid och pengar på en 33 sidor lång måltidsstrategi fylld med floskler.

Peter Kinch

Peter Kinch