Doldisen bakom Blå hallen

– Det är byggnaden som är min stora passion, ända sedan jag kom in i Finkeramiska första gången för 20 år sedan har det varit som en förälskelse mellan mig och det huset.

- När jag ser något väldigt vackert, då får jag hjärtklappning och bryter ihop istället för att njuta.

– När jag ser något väldigt vackert, då kan jag få hjärtklappning och bryta ihop istället för att njuta, säger Martin Enget med ett skratt.

Martin Enget är doldisen bakom Blå hallen, som han äger tillsammans med betydligt mer kända Joakim Bengtsson. Han är en man som ser sig själv som konstnär, men som aldrig målat en tavla. Han tar konst på största allvar, men är samtidigt full av humor och självdistans. Sedan han var barn har han älskat gamla saker och öppnade sin första antikvitetsaffär i Helsingborg som artonåring.

– Konst är det bästa jag vet och för mig är allt konst, säger han. Jag äger inga möbler, allt jag har hemma är konst och allt är dessutom till salu.

Den första antikvitetsaffären har följts av flera och idag säljer Martin och Sylvia Enget till en handfull riktigt stora kunder i USA och Europa. Ibland kan det ta honom ett år att hitta en speciell möbel eller ett föremål som han vet kan betyda allt för att göra någons hem perfekt.

– Det är fascinerande att vårt lilla företag i Höganäs levererar möbler till kändisar i Hollywood eller New York, säger han. Och för mig är det skönt att veta att jag redan har en kund, när jag till slut hittar det jag letar efter.

Enligt Martin handlar framgångarna mycket om att ha öga för vad som krävs för att skapa balans och skönhet i ett hem. Om att ha förmågan att se hur ett speciellt föremål kan bli just det som behövs för att allt annat ska falla på plats och bli harmoniskt.

När Martin efter 20 års förälskelse insåg att någon till sist måste rädda den stora tegelbyggnaden vid Blå hallen, tvekade han inte. Kommunen hade hotat med rivning och det här var inte första gången Martin köpte ett hus för att hindra det från att rivas.

Blå hallen under konstruktion.

Blå hallen under konstruktion.

– För några år sedan såg jag en bild på nätet med en panel och en pardörr från ett hus här i Höganäs. Det var så vackert och för att förhindra att huset revs och försvann, köpte jag det, renoverade och sålde det vidare till en person som satte värde på att bo i ett gammalt hus.

Martin Enget beskriver hur han kan bli fysiskt illamående och känna sig akut sjuk, när han ser ett gammalt hus där ägarna bytt ut de vackra originalfönstren.

– Hus har historia och själ och därför är det så sorgligt när man river eller byter ut gamla fönster, säger han. Hela dragningskraften försvinner och vi förstör en del av vårt kulturarv.

Då som nu menar han att drivkraften är passion, inte pengar.

– Jag tänker inte ekonomiskt och har aldrig gjort en budget i hela mitt liv. Om man börjar räkna faller allting, man måste bara kasta sig rakt in i det.

Planerna för de två byggnader som idag tillsammans kallas Blå hallen är stora. Med största sannolikhet ska Keramiskt center flytta in på nedervåningen i det stora tegelhuset, som ska byggas ihop med den gamla Blå hallen. En restaurang ska förbinda de båda byggnaderna med varandra och där bouleklubben håller till idag ska det i framtiden bli mässor, konserter och utställningar av olika slag.

– I den gamla Blå hallen blandar vi gärna högt och lågt, vi kan ha allt från hundutställningar och erotikmässor ena veckan till konstutställningar nästa, säger Martin Enget och ler. Det viktiga är att det alltid händer något.

Martin Enget och konservatorn Massimo Villoresi. Foto: Charlotte Nilsson Villoresi

Martin Enget och konservatorn Massimo Villoresi. Foto: Charlotte Nilsson Villoresi

I källaren under Keramiskt center hoppas Martin att hans favoritkonservator, Massimo Villoresi, ska flytta in.

– Han är en av Sveriges absolut bästa, han har lagat saker till oss, som ingen annan klarat av, säger Martin. Jag vill att källarvåningen ska bli ett hantverkscentrum och hoppas att även Jan Forsberg, som har sin verkstad för möbelrestaurering i huset idag, kommer att flytta dit.

Bouleklubben har hyreskontrakt på Blå hallen till sista december 2017 och trots Joakim Bengtssons försök att hitta en alternativ lösning, så att de skulle kunna få loss byggnaden tidigare, har det inte lyckats. Det innebär att ombyggnaden inte kan komma igång förrän om drygt ett år.

– Vi måste börja med Blå hallen, för att få igång verksamheten där och få in pengar för renoveringen av den stora byggnaden, förklarar Martin Enget. Taket måste bytas och det krävs en hel del arbete innan vi kan flytta in, men det kommer bli fantastiskt när det är klart.

I vuxen ålder har Martin fått veta att hans farfars far också var antikhandlare, men det var hans mamma och moster som tog med honom till loppisar och auktioner när han var barn.

– När jag var tonåring och jobbade på Palk – södra Sveriges häftigaste affär, som hade platsat på Manhattan och var långt före sin tid – såg jag ofta Joakim Bengtsson ropa in saker på auktioner. Så vi har känt varandra länge.

Allt i Martin Engets liv handlar på ett eller annat sätt om konst. Enligt Nationalencyklopedin betyder begreppet en kulturyttring som kräver kunskap och färdighet. Även för Martin står kunnandet och hantverksskickligheten i centrum, vilket dessutom är anledningen till att han själv inte börjat skulptera eller måla tavlor.

– Jag är inte tillräckligt bra och då blir det bara löjligt, säger han. Jag är en konstnärsmänniska, men som utövande konstnär hade jag blivit patetisk – och sådana finns det redan alldeles för många av.

Istället är det genom att renovera hus som Martin Enget skapar sin konst. Idag bor han med sin familj på en gård i Skättekärr utanför Nyhamnsläge, en före detta plantskola med stor park och dubbla trädalléer.

– Att renovera det huset är det bästa och roligaste jag någonsin gjort, säger han. Parken är som en hemlig trädgård, en magisk oas. Allt hade stått orört i så många år och det tog flera månader innan vi ens upptäckte alléerna för alla träd.

Dag, Martin Engets åttaårige son är impregnerad med konst och ser redan sig själv som konstnär. Bild: Dag Enget

Dag, Martin Engets åttaårige son, är impregnerad med konst och ser redan sig själv som konstnär. Bild: Dag Enget

Träd tror han även skulle behövas för att göra Höganäs attraktivare. Han säger sig älska det opretentiösa, lite luggslitna som vilar över en gammal gruvstad som Höganäs och menar att man för att möta framtiden även måste titta bakåt.

– Folk kommer ju inte hit för höghusen, säger han. De kommer för det gamla och genuina och då borde man satsa mer på det istället. Vi behövde Henrik Ranby, någon som sade stopp när det går för långt och vårt kulturarv hotas.

Henrik Ranby, Höganäs före detta stadsantikvarie, har skrivit om hur Höganäs förvandlas och gentrifieras allt mer. När husen är billiga flyttar konstnärer och unga människor utan mycket pengar in, vilket i sin tur lockar företag och ekonomiskt starkare människor till staden, huspriserna går upp och förr eller senare flyttar konstnärerna någon annanstans.

– Det är alltid konstnärerna som går i bräschen, det är de som skapar varenda trend i samhället, säger Martin Enget med skärpa i rösten. Ändå finns det ingen riktig respekt för dem här i Sverige, trots att vi har dem att tacka för så mycket.

Tillbaka till träden – Martin Enget ser framför sig ett alléernas Höganäs med träd längs gator och torg, vid infarterna till staden och överallt där det finns plats.

– Stora träd skapar ett helt nytt, attraktivt gaturum, säger han. Alla älskar träd, även de som inte vet om det än. Hundratals nya träd hade verkligen gett den här stan ett jättelyft.

Ett grönskande Höganäs alltså – och en stad med mer offentlig konst.

Patrik Nordströms gravmonument på Väsby kyrkogård, ett av Höganäs dolda konstverk.

Patrik Nordströms gravmonument på Väsby kyrkogård, ett av Höganäs dolda konstverk.

– Jag hade gärna suttit med i Nymbergs fond och fått vara med och bestämma vilken konst Höganäs ska satsa på, säger Martin. Det är jätteviktigt med offentlig konst, som både sprider glädje och höjer stadens värde. Och det finns så mycket konst runt om i Höganäs som är i världsklass, men som få känner till.

I diskussionerna om en levande stadskärna lyfts det ofta fram att Höganäs största problem är att stadens är så utsträckt och har flera centrum. Övre, Nedre, outletområdet på Tjörröd, på senare år även Magasin 36 med Saluhallen och snart dessutom Blå hallen. Men Martin Enget ser inte det som ett problem.

 
– Jag tycker det är en oerhörd fördel att staden har olika delar, säger han. Det vore spännande att se vad som kan hända om de olika delarna börjar samarbeta, istället för att man försöker tvinga fram ett enda centrum.

– Övre är sagolikt vackert och har fått en extra skjuts av Lindéngruppens nya huvudkontor. Nedre står redan på egna ben, men vi behöver satsa mer på att göra Övre till en levande stadsdel.

Susanne Ravani Chefredaktör för Nättidningen Fyren Foto: Ester Sorri

Susanne Ravani
Chefredaktör för
Nättidningen Fyren
Foto: Ester Sorri

Läs även:

Oslipad diamant bäst för framtiden