Byråkratin slog till mot Ärtklubben

Lars-Inge Vikdahl fångar den nykokta rimmade grishalsen. Foto Lasse Olsson

Under 35 år har medlemmarna i Ärtklubben i Viken käkat ärtor och fläsk tillsammans, under muntra former men nu är det slut på glädjen. Deras klubb måste underkastas livsmedelslagarnas stränga kontroll. Och hur man ska tackla framtiden vet medlemmarna inte idag.

Utan myndigheternas vetskap kalasade man på ärtor och efterföljande pannkakor, år efter år. Men så stod det en bit i tidningen om Ärtklubben och då var det kört. Ärtluncherna stämplades som en högriskfaktor. Klubben hotades med förbud, för att man inte själv har anmält till myndigheten att man kokar soppa och kött. I efterhand gjorde klubben  en skriftlig anmälan till miljökontoret så förbudet uteblev.

Men nu ställs det krav. Ärtklubben jämställs med en restaurang eller pizzeria. Det betyder speciella krav på klädsel och hygien, egenkontrollprogram, temperaturprogram, städrutiner och därutöver årlig myndighetskontroll med flera tusenlappar i kontrollavgift.

– Vi gör bara vårt jobb, alla som hanterar livsmedel och har en viss grad av kontinuitet och organisation ska kontrolleras, säger Livsmedelsinspektör Eva Rosberg vid miljöförvaltningen i Höganäs. Alla ska behandlas lika.

Fast det här upprör gästerna vi träffade i torsdags på lunchen.

Efteråt kaffe och pannkakor, närmast kameran Åke Larsson, Stig Elfversson, Eva Mårtensson,  Inger Elfversson och Ann-Marie Larsson. Foto Lasse Olsson

– Förskräckligt, vi är ju en förening, vad har myndigheterna med detta att göra, det här drabbar ju ingen utomstående, sa flera av gästerna.

Tio personer lagar mat och serverar.

– Vi är de sista entusiasterna och jobbar frivilligt för att skapa stämning och för att Hemgården ska få fortleva säger Ulla Nilsson som varit med nästan sedan starten.

Byns eldsjäl genom tiderna, igångsättaren av stora mått, lottachefen Lisa Jönsson, drog igång ärtklubben Hemgården 1981.

Tio torsdagar på våren och tio på hösten samlas medlemmarna på Hemgården, byns samlingspunkt Det brukar komma sjuttio personer som äter och trivs och som betalar sextio kronor för ärtor, fläsk och pannkakor. Pengarna går till råvaror, men det blir ett överskott och de pengarna har klubben kunnat lägga på att hålla Hemgården i ordning, klätt om alla stolarna, uppgraderat hörslingan, bytt ut porslin och snart ska taket lagas.

Maten handlas hos Citygross i Höganäs, grishalsen rimmas och ärtorna läggs i blöt i gord tid. Allt på husmors vis.

-Vi vill ju bara väl och vi tycker att Hemgården är viktig, liksom ärtklubben, både socialt, kulturellt och kulinariskt, säger Ulla Nilsson.

Stina Andersson har under åren gjort 30 000 pannkakor, nu tar Leif Bengtsson över laggarna. Foto: Lasse Olsson

I höstas skrev tidningen Hallå ett trevligt reportage om ärtklubbens angenäma samvaro. En tjänsteman fick ögonen på artikeln, satte igång en undersökning. Verksamheten klassdes av myndigheten som högrisk i och med att kött hanteras.

Ärtklubben har funnits i 35 år, skjuter ni mygg med kanoner?

– Nej säger livsmedelsinspektör Eva Rosberg vi gör bara vad vi ska. Vi följer lagen och vi måste behandla alla lika, om det är kommersiellt eller inte. Jag har full förståelse för att de är upprörda i Viken men lagen gäller alla.

-Att det bedrivs ideellt och är en förening tar lagen inte hänsyn till, säger Eva Rosberg. Vi får inte ens lov att ta med i bedömningen om det är ideellt eller inte. Det är livsmedelssäkerheten vi ska titta på, redlighet och säkerhet.

I Hemgården träffar jag också Åsa Hallgårde som njutit av ärtorna och fläsket. Eftersom hon är infektionsläkare frågar jag om hon inte är rädd att äta här.

Infektionsläkaren Åsa Hallgårde är inte rädd för ärtor och fläsk. Foto Lasse Olsson.

– Inte det minsta, det här kan ju inte jämföras med restauranger där man till exempel har bufféer. Här är det bara en rätt som serveras varm omedelbart sedan den är tillagad.

– Jag tycker Livsmedelskontrollen är viktig, men här har man nog hamnat fel, och det vore tråkigt om såna här små verksamheter skulle tvingas sluta på grund av lagar som är skrivna för, som jag tycker, andra verksamheter.

Lasse Olsson