Böner, drömmar & en fyr för dig

Öar har alltid lockat och fascinerat mig. Såväl de karga cykladerna i Egeiska havet, som frodiga Ven i Öresund. Jag minns sommardagarna på Hallands Väderö, doften av enar i solen, salt i håret och mystiken i Ulagapskärret. Muminpappans dröm om ett nytt, spännande liv, långt bort från tryggheten hemma i mumindalen. Den ensamma ön ute i havsbandet, med vinpinade klippor, skriande trutar – och en blinkande fyr.

Nu har nättidningen Fyren varit igång en dryg månad. Vi har kanske inte förhindrat några stora skepp från att gå på grund än. Men även ett stilla blink i mörkret kan göra skillnad och få en eller annan att välja en ny väg och sluta snubbla fram på den vanliga stigen.

Vi skriver mycket om våra offentliga rum, om nya planer här och där, förslag om Kulturhus och idéer från stora och små. Ibland kan de där planerna, skisserna och bilderna som kanske ställs ut i en vestibul några veckor, inte vara så lätta att förstå, att på allvar omsätta till riktiga hus längs välkända stråk.

Ibland handlar det om hundraåriga byggnader som ”alltid” stått där och som plötsligt rivs, försvinner för att aldrig komma tillbaka igen. Ibland om nybyggen, ofta höga och sällan lika detaljrika som de gamla, lite skröpliga husen vi är vana vid. I båda fallen en förändring av stadsbilden, en ny bit i pusslet som skapar den vardagsvärld vi lever i.

Det är därför vi skriver om det, för att det handlar om allas vårt rum. Vi lever i Kullabygden tillsammans; staden, byarna, gatorna, fäladerna, stränderna, åkrarna, berget som omfamnar Mölle – alltihop är vår gemensamma värld. Och i en demokrati kan alla vara med och påverka den gemensamma världen, inte bara byggherrar, politiker och tjänstemän på plankontoret.

Fyren på Hallands Väderö

Fyren på Hallands Väderö

På Hallands Väderö har fyren slocknat, ingen vill längre betala för underhållet och Sjöfartsverket menar att färre och färre fyrar behövs, nu när alla har GPS och datorer i minsta segelbåt. Men havet behöver sina blinkande ljuskäglor och en dag fungerar kanske inte tekniken som vi tror att den alltid ska göra.

I Kappelhamn på Väderön finns ett litet, anspråkslöst museum om ön, med bland annat en modell av den slitna fyren på Bagganäsan. Där kan man läsa en något udda bön, skriven av öborna som hoppades på extra inkomster från strandade fartyg:

Herre Jesus, hör vår bön
och släck fyren uppå Väderön.
Så att skepp från alla länder
förlisa må vid våra stränder.

Till skillnad från den släckta fyren på Hallands Väderö, har vi precis tänt nättidningens fyr i Kullabygden. Och vi vill gärna få veta vad du tycker vi ska gräva i och skriva om. Så hör av dig, eller fatta pennan och starta en debatt.
Fyren är till för dig.

Susanne Ravani Chefredaktör för Nättidningen Fyren

Susanne Ravani
Chefredaktör för
Nättidningen Fyren