Bio med partipolitisk propaganda

I tisdags visade Filmstudion i Höganäs sin första film för våren på Sagabion. Döm om min förvåning när förfilmen var en partipolitisk propagandafilm för Moderaterna. Vad är detta? En sprudlande idé att trollbinda en förväntansfull publik på dess första film i filmklubbens regi? En valstrategisk fint som förste man ut på spelplanen?

Höganäs Filmstudio har sina föreställningar på Sagabiografen. Foto: Lasse Olsson

Själv upplever jag inte detta påhitt som en kul grej, låt vara att filmen är proffsigt gjord. Tvärtom. Jag blev överrumplad och konfunderad.

För det första känns det som ett intrång i mitt personliga livsrum av vad jag som människa väljer att se och uppmärksamma.

Konsumentreklam är vi vana vid; var och en har sitt sätt att hantera den, från att ta den med ro till att värja sig på olika sätt (t ex välja public service, avstå från aktiviteter på social medier och titta bort). Men här blev hela publiken tagen på sängen och tvingades ta emot budskapet.

För det andra känner jag mig bekymrad.

Innebär det här att kulturinstitutioner inte längre kan räknas som fredade från ren partipolitisk propaganda? Är deras ekonomiska situation så prekär och kommunens kulturbudget så snävt tilltagen att institutionerna tvingas ge avkall på sitt oberoende? Ska vi som ”kulturtanter” bejaka den här utvecklingen som en naturlig del av framtidens kulturupplevelser?

För det tredje är jag oroad över den syn på demokrati och politisk kommunikation som det här tilltaget är uttryck för.

Man kan inte bara vifta bort det som en reklamsnutt vilken annan som helst. Politisk kommunikation bör inte handla om marknadsföring av en produkt i en tjusig förpackning. Kommunikation bygger på en dialog och ett deltagande. Politisk kommunikation borde handla om en dialog baserad på klargörande av fakta och värderingar i en anda av ömsesidig respekt och vilja att lyssna på varann.

Sen borde väl alla politiska beslut vägledas av ideal som de nya ”hållbarhet” och ”klimaträttvisa” och de gamla klassiska ”frihet” och ”jämlikhet”. Honnörsord i alla demokratiska samhällen som i praktisk politik måste balanseras mot varandra, då de inte riktigt går ihop utan kan kollidera. Till exempel bör det för frihetsivrarna inom liberalismen vara fritt fram för vem som helst att försöka påverka andra, bara man kan betala för möjligheten.

Men i en stark demokrati som styrs av folket ska alla ha samma möjligheter och friheten måste då regleras och begränsas för de välbeställda.

Så, varför tog inte de andra partierna chansen att även presentera sina program på Filmstudion? Trodde de inte på idén eller hade de inte de erforderliga resurserna? Och – vilka har fått betalt? Filmstudion? Sagabiografen? Och hur mycket pengar handlar det om?

Ingen har överträtt sina befogenheter. Men vi medborgare måste anstränga oss lite mer för att synas och höras. Och vi måste slå dövörat till den där påträngande inre rösten som säger: ”Det spelar ingen roll vad du tycker. För politik är en välregisserad föreställning skapad av eliter (professionella politiker, experter, konsulter och företagsledare med starka band av lojalitet sinsemellan)”

I en rasande takt urholkas demokratin och det stora flertalet människor förvandlas till passiva konsumenter istället för aktiva medborgare. Så är den krassa verkligheten på det internationella och nationella planet. Men lokalt finns det fortfarande manöverutrymme. Eller?

Agneta Lane