Är politik att vilja?

Vad vill man i vårt land? Vill man överhuvudtaget någonting? Olof Palmes mest citerade uttalande är nog: ”politik är att vilja” även om han inte alltid levde upp till det själv.

10832 (1)

Jag är inte säker på att man vill så mycket som skulle behövas inom politiken, så länge det inte handlar om pengar. Idag är det nog mer korrekt att tala om politiken som antingen handlingsförlamad eller bara om pengar, då syns inga behov.

Ta sjukvården, skolan eller bostadspolitiken – vår tids kanske största utmaning. Ett underskott av 700 000 bostäder måste fyllas så snart som möjligt. Problemet är inte nytt. En uppenbar bostadsbrist med långa köer som ständigt ökar har funnits under ett kvartssekel, inget har hänt, oavsett vem som haft regeringsmakten under denna tid.

Myndigheterna kastar skulden på näringslivet och byggföretagen som är för saktfärdiga. Byggföretagen skyller på myndigheterna som inte får fram byggplaner. Är politik att vilja?

Nu i sommar har det kommit bevis för att byggföretagen avsiktligt förhalar byggandet för att hålla efterfrågan – och därmed priserna – på en hög nivå. Det är knappast oväntat.

Det är fullt normalt att driva företag så att det ger maximal avkastning, utnyttjar man inte möjligheterna är det närmast tjänstefel i vårt land. Det lär vi inte kunna ändra på i brådrasket, någon vilja finns inte heller. Återstår att lita på stat och kommun samt privata initiativ för fler och billigare boenden. Är politik att vilja?

När Attefallshusen presenterades som möjlighet för komplementsboende för några år sedan, blev jag både imponerade och förvånad, ett verkligt framsynt initiativ. Sverige är ett glesbefolkat land, den privata marken är omfattande, tanken med komplementsboende är idealisk.

Attefallshuset får vara 25 kvadratmeter stort.

Attefallshuset får vara 25 kvadratmeter stort.

Mängder av alternativa boendeformer kunde bli aktuella, inte minst flexibiliteten och utnyttjandet skulle bli mer dynamiskt, något som framhållits som ett stort problem idag, då alltför få byter bostad.

Vad hände, varför förverkligades inte denna lysande tanke?

Förespeglingarna var att det i stort sett skulle gå lika smidigt som med Friggebodarna, som varit en framgång och där till och med ytan kunnat ökas från 10 till 15 kvm. Förhoppningarna på Attefallshusen visade sig vara en villfarelse.

Kommunerna satte i stort sett samma krav som för vilket byggnadslovsärende som helst och då var hela tanken dödfödd. Är politik att vilja?

Rädslan är stor att det skulle bli för tätt och orsaka problem i den arkitektoniska bilden och komplikationer för grannsämjan.

Varför skulle detta vara ett problem, när man i stadsbebyggelse med kommunernas goda minne tillåter så tät och hög bebyggelse att inget dagsljus tränger ner och där man kan se vad grannen mitt emot har på mackan denna morgon. Är politik att vilja?

Attefallshusen kan inte lösa bostadsproblemen i Sverige, men skulle snabbt kunna bidra med ett inte oväsentligt tillskott. Så länge placeringen är inom gällande avstånd till grannen och bygghöjden är låg, behöver inga som helst olägenheter uppstå. Är politik att vilja?

För de som har tillräckligt stora tomter borde till och med mer än ett Attefallshus kunna bli aktuellt. Många äldre fastighetsägare sitter med just sådana tomter. Här kunde man få många positiva effekter. Är politik att vilja?

Det är nästan så man längtar till Per-Albin Hansson och 30-talet, trots att det folkhemmet på många sätt var mindre än dagens; antiziganism, ojämlikhet mellan könen, barnaga, ingen rösträtt för den som blev varaktigt försörjd eller gjort konkurs.

Traneberg i Stockholm på 30-talet.

Traneberg i Stockholm på 30-talet.

Men bygga bostäder, det ville man och gjorde. Hela stadsdelar med barnavårdscentraler och skolor kom till bara på ett par år i svenska städer! Det möjliggjordes förstås genom samarbete mellan både myndigheter och näringsliv. Är politik är att vilja?

Tomas Svensson