Äganderätt mot kulturarv

– Min slutsats är att Höganäs ledande moderater anser att enskild egendom väger tyngre än vårt gemensamma kulturarv.
Henrik Ranby, som efter en tids tjänstledighet sagt upp sig från sin tjänst som stadsantikvarie, är hård i sin kritik mot byggnadsnämndens ordförande Gustaf Wingårdh och kommunstyrelsens ordförande Péter Kovács.

En gång rivningshotat, idag är korsvirkeshuset på Kullagatan en byggnadsvårdsbutik som drivs av Fredrika Ramsay. Foto: Chris Bergendorff

En gång rivningshotat, idag är korsvirkeshuset på Kullagatan en byggnadsvårdsbutik som drivs av Fredrika Ramsay. Foto: Chris Bergendorff

– Vissa moderater är besatta av äganderätten, de anser att var och en ska få göra vad de vill med sina hus och i Höganäs har byggnadsnämnden gång på gång bestämt sig för att ta bort det kulturskydd som tjänstemännen förordat, säger Henrik Ranby. Och Péter Kovács håller med om att det finns konflikt mellan den enskildes äganderätt och samhällets krav på bevarande av kulturmiljöer.

– I alliansen delar vi grundsynen att äganderätten är stark och idag får den synen nog ett större genomslag än för tio år sedan. Men allt handlar om en balans och det är inte min uppfattning att vi ens är i närheten av att förstöra de fantastiska kulturmiljöer vi har i Kullabygden. Henrik Ranby poängterar också vikten av väga olika intressen mot varandra, men ser med oro på den förändring i grundsyn som Péter Kovács talar om.

– De senaste åren har det skett en tydlig nedprioritering av kulturmiljövården i kommunen. Man har skjutit viktiga frågor på framtiden, som till exempel bevarandeplanerna för husen på Kullaberg. Min känsla är att man velat lägga alla resurser på nybyggnadsprojekt istället. Efter 25 år med först en kommun- och sedan en stadsantikvarie står Höganäs nu helt utan en speciell tjänsteman med ansvar för kulturmiljövård. Henrik Ranbys tjänst kommer inte att tillsättas, nu ska istället stadsarkitekten även sköta de antikvariska arbetsuppgifterna, i kombination med att man hyr in en expert när det behövs.

Enligt Péter Kovács är beslutet att inte ersätta Henrik Ranby med en ny antikvarie, helt och hållet fattat av samhällsbyggnadschef Torsten Rosin, utan någon politisk inblandning.

– Jag har frågat Torsten hur vi löser de här frågorna nu när Henrik lämnar sin tjänst och fått svaret att vi köper in tjänsten istället för att fortsätta ha en egen stadsantikvarie. Det är ett beslut som jag känner mig helt trygg med och inte har några synpunkter på. Höganäs kommun marknadsför sig gärna som ett paradis, med vacker natur och pittoreska byar längs kusten. Det finns många attraktiva hus i till exempel Arild och gamla Viken, miljöer som lockar både turister och nyinflyttade som är ute efter en genuin skånsk känsla.

Ett av de första husen Henrik Ranby var med och kulturskyddade 1993. Drygt 20 år senare kom kronan på verket – skylten – på plats på Peter Lundhs gamla ateljé på Bruksgatan. Foto: Chris Bergendorff

Ett av de första husen Henrik Ranby var med och kulturskyddade 1993. Drygt 20 år senare kom kronan på verket – skylten – på plats på Peter Lundhs gamla ateljé på Bruksgatan. Foto: Chris Bergendorff

– Om man vill ha kvar de här attraktiva miljöerna, måste kommunen ta ställning för dem och inse att man ibland måste säga nej till vissa ombyggnader, renoveringar eller rivningar. Det är lätt att ta de fina byarna för givet, men de bevaras inte av sig själv. Av Kullabygdens samlade fastigheter har Henrik Ranby velat skydda en procent, omkring tusen hus. Av dem har idag fyra hundra någon form av skydd, i enlighet med kulturmiljöplanen från 1993. Planavdelningen har arbetat med att ta fram bevarandeplaner, men när enskilda ärenden kommit upp i byggnadsnämnden, har det ofta hänt att politikerna skickat dem tillbaka till tjänstemännen, med uppmaningen att göra om och ta bort skyddet.

– Jag känner mig stolt över att ha varit med och byggt upp ett system för att bevara kulturhistoriskt intressanta och värdefulla miljöer och byggnader, säger Henrik om sina år i Höganäs. Men jag känner ingen stolthet över att montera ner det systemet, då undervisar jag hellre blivande antikvarier i kulturvård på universitetet. Henrik har även lagt en stor del av sin tid som antikvarie på pedagogiskt arbete; rådgivning på plats inför bygglovsansökningar, tips om material och hjälp vid komplicerade renoveringar.

– Mitt arbete har stått på tre lika viktiga ben – stadsplanering, bygglovsärenden och en aktiv diskussion med invånarna om kulturvårdsfrågor. Utan pedagogiken riskerar bygglovs- och bevarandebesluten att enbart bli byråkratiskt översitteri, jag har istället velat få invånarna att förstå och uppskatta kulturarvet i Kullabygden. Péter Kovács känner till den pedagogiska delen av förre stadsantikvariens arbete, men beskriver det som en service som Henrik Ranby själv utvecklat.

– Ärligt talat har jag ingen aning om ifall den typen av rådgivning är efterfrågad. Sen Henrik tog tjänstledigt har jag i alla fall inte fått ett enda samtal från någon som saknat det. Men bevarandeplaner och skyddade hus handlar inte bara om rådgivning eller kulturarv, det är även en fråga om rättssäkerhet och vikten av att behandlas lika inför lagen. Byggnadsnämnden är en myndighet som lyder under plan– och bygglagen och kommunens översikts- och detaljplaner slår fast vad som gäller, var och hur man får bygga, riva och renovera.

– De beslutade planerna borde innebära att det finns en förutsägbarhet i vilka bygglov som beviljas och vilka som avslås, säger Henrik. Men när politikerna börjar fatta egna beslut på tvärs mot planerna, då blir det svajigt och rättsosäkert, då vet den enskilde inte längre vad som gäller.
För Péter Kovács är det däremot självklart att politiker kan gå in och ifrågasätta eller ändra tjänstemännens förslag.

– Politik är tyckande och om politikerna bara skulle bekräfta vad tjänstemännen säger, skulle det ju inte behövas några politiker, säger han och tillägger att han absolut inte anser det inneburit att rättsläget blivit osäkert för personer som söker bygglov i Höganäs.

– Politiker vill ha handlingsfrihet och snabba poänger, kommenterar Henrik Ranby. Som stadsantikvarie jobbar du istället på lång sikt och ofta med hundraåriga byggnader som du försöker lotsa förbi rivningar och förstörelse. I de långsamma processerna spelar kontinuiteten en stor roll. Det går snabbt att riva slitna, gamla hus – att bygga upp en bred förståelse för varför vissa av dem är viktiga för vår gemensamma miljö tar längre tid. Och många människor minns älskade hus långt efter att de revs och försvann.

– Ta till exempel den gamla stadsteatern i Helsingborg eller Hotell Schweitz vid Sundstorget här i Höganäs. Människor glömmer inte den typen av kulturmord, de lever kvar i folks medvetande. Både Sagabion och Tivolihuset riskerade att gå samma öde till mötes, två pärlor som ingen hade velat vara utan idag.

Läs fler artiklar om kulturmiljö

 

Susanne Ravani Chefredaktör för Nättidningen Fyren

Susanne Ravani
Chefredaktör för
Nättidningen Fyren